Funderingar...
Jag satte mig vid datorn och hade ambitionen att jag skulle fortsätta skriva på ett skolarbete, men istället öppnade jag upp mappen med foton från när barnen var små. Jag fylldes av så mycket känslor, dessa två underbara personer som jag älskar så ofantligt mycket.
Jag fylldes även av skuldkänslor, om jag hade kunnat hade jag åkt tillbaka i tiden och pussat dem ännu mer, jag hade haft dem i min famn mycket mer. Nu känns det som att det är mest bråk dagarna i ända...Fast det är nog inte så egentligen, men det känns så. Malte speciellt trotsar hela tiden och försöker därigenom att hitta vem han är och vart gränserna går. Vissa dagar känns det som att jag bara skäller, eller bara tillrättavisar.
Mitt i all trots så ska jag försöka att få min egen tillvaro att gå ihop, med skola och jobb och allt vad det innebär. Jag tycker att skolan är rolig och intressant, men just nu är det tungt. Jättetungt. Jag får liksom inte ihop konceptet. Många grupparbete, inlämningsuppgifter och mycket att läsa. Samtidigt som vi ska lära oss att ha kbt-samtal där vi både ska vara klient och terapeut.
Det är så mycket som snurrar just nu och jag har ingen kraft till nånting, jag saknar att vara social och framförallt saknar jag att vara glad. Men det kommer väl...Räknar ner till jullovet - samtidigt som ångesten då stiger eftersom då ska en mängd arbete vara klara oxå...
Soliga söndag
Solen skiner och jag är ledig, härligt. Kan det vara så att våren är på ingång, jag hoppas innerligt det! Jag är så trött på mörkret och kylan, jag vill inte gå omkring och frysa nå mer nu...
Jag har redan varit på min praktikplats i 2 månader, tiden bara flyger iväg och jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag har lärt mig så mycket under denna perioden och det känns riktigt tråkigt att det bara är några veckor kvar. Om inget annat så kommer det kännas skumt att sätta sig i skolbänken igen, för att inte tala om att behöva plugga igen. Kan tänka mig att det kommer klämmas in en del tentor innan sommarlovet oxå - men men det ska väl gå bra.
Jag tror verkligen att det är så att människor kommer in i våra liv, antingen för att de ska lära dig nånting eller för att du ska lära dem. Och jag tror att när vi har lärt oss vad vi ska, så kan det bli så att vänskapen upphör eller att man det rinner ut i sanden. Men inte alltid - vissa människor tror jag kommer finnas i våra liv, mer eller mindre alltid. Och jag tänker många ggr att det kanske är så att vi har mötts i tidigare liv och inte blivit "färdiga" där, och att det är därför vi möts igen.
Det händer, inte så ofta men dock, att jag möter en människa som jag känner att jag har träffat förrut, fastän att jag aldrig någonsin har träffat honom eller henne förrut. Kanske är det så, att vi har träffats förrut?
Ibland tar en vänskap slut, av olika skäl. Det behöver inte vara för evigt, men ibland måste man kanske bara låta det vara för att man kanske inte behöver varann i samma bemärkelse längre.
Det kan vara en sorg, eller så väljer man att se det som att " inte just nu, men är det meningen så hittar vi tillbaks"...
kram och kärlek!
Anna
Jag har redan varit på min praktikplats i 2 månader, tiden bara flyger iväg och jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag har lärt mig så mycket under denna perioden och det känns riktigt tråkigt att det bara är några veckor kvar. Om inget annat så kommer det kännas skumt att sätta sig i skolbänken igen, för att inte tala om att behöva plugga igen. Kan tänka mig att det kommer klämmas in en del tentor innan sommarlovet oxå - men men det ska väl gå bra.
Jag tror verkligen att det är så att människor kommer in i våra liv, antingen för att de ska lära dig nånting eller för att du ska lära dem. Och jag tror att när vi har lärt oss vad vi ska, så kan det bli så att vänskapen upphör eller att man det rinner ut i sanden. Men inte alltid - vissa människor tror jag kommer finnas i våra liv, mer eller mindre alltid. Och jag tänker många ggr att det kanske är så att vi har mötts i tidigare liv och inte blivit "färdiga" där, och att det är därför vi möts igen.
Det händer, inte så ofta men dock, att jag möter en människa som jag känner att jag har träffat förrut, fastän att jag aldrig någonsin har träffat honom eller henne förrut. Kanske är det så, att vi har träffats förrut?
Ibland tar en vänskap slut, av olika skäl. Det behöver inte vara för evigt, men ibland måste man kanske bara låta det vara för att man kanske inte behöver varann i samma bemärkelse längre.
Det kan vara en sorg, eller så väljer man att se det som att " inte just nu, men är det meningen så hittar vi tillbaks"...
kram och kärlek!
Anna
Utkast: Feb. 12, 2013
Skola
I mitten av maj berättade Lina för mig att hon var gravid. Jag kände en lycka för hennes skull eftersom jag vet hur länge hon har önskat sig detta. Det ställde också min värld på sin spets..Många tankar dök upp i huvudet, vad ska jag göra nu? Ska jag fortsätta med företaget själv, eller ska jag rent av göra något som jag verkligen vill? Jag bestämde mig för att nu skulle jag ta tillfället i akt och ta reda på vad jag hade mått bra av...Och det kom till mig rätt så fort, jag vill ju läsa!
Jag gick in på Sverigehälsans hemsida och det första som dök upp var " ansök nu till höstens utbildning- socialpedagog. Ja, men det passar ju mig som handen i handsken!
Sista ansökningsdagen var 3 dagar senare så det blev till att snabbt skriva ihop ett brev, hem och tokleta efter betygen från gymnasiet, och sen skickade jag in papperna.
Nån vecka senare ringde de från Sverigehälsan och ville att jag skulle komma på intervju - härligt. Väl där blev jag utfrågad om både det ena och det andra. Om jag hade varit i kontakt med missbruk och hur det hade sett ut. Min mammas missbruk har alltid varit negativt för mig, och för första gången så var det nånting bra, jag hade erfarenhet som var viktig i sammanhanget.
Jag fick läsa en text som handlade om sambandet mellan cannabisanvändande och psykoser. Sen 4 frågor på det.
Rena grekiskan men jag svarade så som jag tyckte kändes bra. Och det visade sig sen att jag hade 3 av 4 rätt. Märklig känsla det där, noll tro på mig själv och så visar det sig att jag faktiskt kunde.
En evighet senare, kändes det som iaf, fick jag så svaret hem: Grattis, du är antagen till Yh-utbildningen! Wihooo, vilken lycka, vilken sann lycka. Tänk att de faktiskt trodde på mig, att jag skulle kunna vara en tillgång.
Den 20 e augusti innfann jag mig i Malmö tillsammans med 32, då helt okända människor. Man är inte tuff alltså. Jag kände mig som om jag vore 7 år igen och skulle börja 1an.
Nu 6 veckor senare är jag så glad att det blev precis det här jag valde att göra, jag har en sån frid inombord och jag ser fram emot varje dag jag får gå till skolan.
Det är mycket att lära sig, inom många områden och när den ena tentan avlöser den andra kan det vara lite svårt att hålla isär de olika ämnena. Men jag ska klara det, det har jag bestämt.
På torsdag är det tenta i socialpedagogik, inte det lättaste ämnet men vem har sagt att det ska vara lätt?
Tack för titten!
Anna
aj...
Jag har lyckats skada min fot, och det gör ont!
Jag var hemma hos pappa och på deras parkett golv låg ett, vad jag trodde var ett papper, som jag skulle skjuta iväg med foten ( eftersom jag var för lat för att bocka mig ner), men det var inget papper. Det var en bit tejp som dom hade satt där eftersom golvet hade gått sönder precis där. När jag glider med foten över golvet så får jag en stor bit som lossnar från golvet - rakt upp i foten. Den går säkert in en cm i foten och jag vet inte med vilka krafter jag fick ut den, men ut kom den iaf.
Allt eftersom tiden gick igår blev det bara mer och mer svullet och det gjorde mer ont. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och hörde med dem och de tyckte att jag skulle åka in och få det kollat. Sagt och gjort, jag ringde till jourläkarcentralen och fick en tid kl 8 igårkväll. Min älskade vän Marie åkte med mig dit.
Jag kom in till läkaren och visade foten och han konstaterade direkt att det hade blivit en infektion och att jag var tvungen att äta penicillin.
Sen kom frågan: Har du tagit stelkrampsspruta?
Oh noo..,
Då log han lite och sa att jo men anna det måste du ta..Sitt ut i väntrummet igen så kommer sköterskan och hämtar dig..
Oh joy...
Jag är rädd att jag har skadat en sena eller nåt i foten för det gör förbaskat ont, jag kan inte stödja på foten alls och det spränger i den.
Jag kunde inte jobba idag och jag är rädd att jag måste stanna hemma imorgon oxå. Det är en enorm stress att vara egenföretagare när sånt här händer.
Nåja, det var väl nån mening med det här oxå.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Jag var hemma hos pappa och på deras parkett golv låg ett, vad jag trodde var ett papper, som jag skulle skjuta iväg med foten ( eftersom jag var för lat för att bocka mig ner), men det var inget papper. Det var en bit tejp som dom hade satt där eftersom golvet hade gått sönder precis där. När jag glider med foten över golvet så får jag en stor bit som lossnar från golvet - rakt upp i foten. Den går säkert in en cm i foten och jag vet inte med vilka krafter jag fick ut den, men ut kom den iaf.
Allt eftersom tiden gick igår blev det bara mer och mer svullet och det gjorde mer ont. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och hörde med dem och de tyckte att jag skulle åka in och få det kollat. Sagt och gjort, jag ringde till jourläkarcentralen och fick en tid kl 8 igårkväll. Min älskade vän Marie åkte med mig dit.
Jag kom in till läkaren och visade foten och han konstaterade direkt att det hade blivit en infektion och att jag var tvungen att äta penicillin.
Sen kom frågan: Har du tagit stelkrampsspruta?
Oh noo..,
Då log han lite och sa att jo men anna det måste du ta..Sitt ut i väntrummet igen så kommer sköterskan och hämtar dig..
Oh joy...
Jag är rädd att jag har skadat en sena eller nåt i foten för det gör förbaskat ont, jag kan inte stödja på foten alls och det spränger i den.
Jag kunde inte jobba idag och jag är rädd att jag måste stanna hemma imorgon oxå. Det är en enorm stress att vara egenföretagare när sånt här händer.
Nåja, det var väl nån mening med det här oxå.
Jag stämplar ut, tack för titten!
vad händer sen...?
Det som är värst med mitt jobb och det jag har valt att göra är att många av våra kunder är äldre människor. Och med det menar jag inte att det skulle vara hemskt att dom är gamla utan att jag nånstans vet att dom inte kommer finnas kvar så länge. Det har man ju aldrig nån garanti för men är man 85 så vet man ju att man inte kommer vara kvar allt för länge.
Den senaste tiden har jag förlorat min vän Gustav, som jag ju har skrivit om. Igår dog en av våra andra kunder. Hon stod mig inte så nära, utan vi har städat hemma på deras gård och jag har inte träffat henne så mycket. Vi har däremot träffat hennes sambo desto mer. Det kändes så konstigt och så fel att komma dit idag, han var mitt uppe i sin sorg och ändå så skulle allting fortsätta som vanligt... ( vi hade frågat om vi verkligen skulle komma och det ville han). Han försökte hålla sina tårar tillbaka och hålla modet uppe. Jag hade velat ge honom en kram, men kände samtidigt att det "inte var på sin plats".
De, eller ja nu är det bara han, bor på en stor gård där boytan är på över 750 kvm. Det är helt galet stort. Det kändes spöklikt att gå där idag.
Det har fått mig att tänka mycket på vad som händer när vi dör.
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta. Och jag tror att när vi träder in i ett liv så skriver vi på ett kontrakt. Där skriver vi på att vi ska lära oss vissa saker, gå igenom saker och ting för att lära oss. Kanske det vi inte lyckades med i vårt förra liv.
Ibland kan det ju kännas som att man har träffat en person förrut, fastän man vet med all säkerhet att det har man inte. Kanske är det så att man har träffat just den personen, i ett annat liv?
Jag kan tänka att jag nog måste ha betett mig illa i mitt förra liv. Jag tror att jag har missbrukat och ljugit och behandlat andra illa, därför får jag det tillbaka i detta livet. För att lära mig...Ombytta roller liksom...
När jag satt hos min mormor när hon låg på dödsbädden och hon när hon drog sitt sista andetag, så såg jag verkligen hur hennes kropp bara blev till ett skal. Hon var inte kvar. Själen hade lämnat henne. Det kände jag så tydligt. Man säger ju att man ska öppna ett fönster när någon har dött, så att själven kan "flyga iväg". Och jag tror att det är precis så.
Men sen är ju frågan, finns man kvar i andevärlden ett tag innan man återföds? Jag träffar ofta min morfar i mina drömmar där jag pratar med honom, och han är ofta här och hälsar på. Låter kanske flummigt men jag känner hans närhet så tydligt.
Ja det är många tankar som far runt, och en dag får jag ju svar...Det får vi alla...
Jag stämplar ut, tack för titten!
Den senaste tiden har jag förlorat min vän Gustav, som jag ju har skrivit om. Igår dog en av våra andra kunder. Hon stod mig inte så nära, utan vi har städat hemma på deras gård och jag har inte träffat henne så mycket. Vi har däremot träffat hennes sambo desto mer. Det kändes så konstigt och så fel att komma dit idag, han var mitt uppe i sin sorg och ändå så skulle allting fortsätta som vanligt... ( vi hade frågat om vi verkligen skulle komma och det ville han). Han försökte hålla sina tårar tillbaka och hålla modet uppe. Jag hade velat ge honom en kram, men kände samtidigt att det "inte var på sin plats".
De, eller ja nu är det bara han, bor på en stor gård där boytan är på över 750 kvm. Det är helt galet stort. Det kändes spöklikt att gå där idag.
Det har fått mig att tänka mycket på vad som händer när vi dör.
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta. Och jag tror att när vi träder in i ett liv så skriver vi på ett kontrakt. Där skriver vi på att vi ska lära oss vissa saker, gå igenom saker och ting för att lära oss. Kanske det vi inte lyckades med i vårt förra liv.
Ibland kan det ju kännas som att man har träffat en person förrut, fastän man vet med all säkerhet att det har man inte. Kanske är det så att man har träffat just den personen, i ett annat liv?
Jag kan tänka att jag nog måste ha betett mig illa i mitt förra liv. Jag tror att jag har missbrukat och ljugit och behandlat andra illa, därför får jag det tillbaka i detta livet. För att lära mig...Ombytta roller liksom...
När jag satt hos min mormor när hon låg på dödsbädden och hon när hon drog sitt sista andetag, så såg jag verkligen hur hennes kropp bara blev till ett skal. Hon var inte kvar. Själen hade lämnat henne. Det kände jag så tydligt. Man säger ju att man ska öppna ett fönster när någon har dött, så att själven kan "flyga iväg". Och jag tror att det är precis så.
Men sen är ju frågan, finns man kvar i andevärlden ett tag innan man återföds? Jag träffar ofta min morfar i mina drömmar där jag pratar med honom, och han är ofta här och hälsar på. Låter kanske flummigt men jag känner hans närhet så tydligt.
Ja det är många tankar som far runt, och en dag får jag ju svar...Det får vi alla...
Jag stämplar ut, tack för titten!
underbara ledighet!
Jag tog ledigt onsdag, torsdag och fredag och det behövde jag verkligen. Det har varit så skönt att få ladda batterierna lite grann. I torsdags åkte vi hela familjen till Göteborg. Vi gick på Universeum och sen sov vi på hotell. Så mysigt och så underbart att få vara med mina hjärtan. Det är härligt oxå att se hur glada och nöjda barnen är. Dom är uppspelta och bubblar. Vi åkte till Ullared på fredagen på vägen hem. Det var vi och alla andra kändes det som. Jisses vad mycket folk! Men ingen kö in och ingen kö ut - det får man ju vara nöjd med iaf.
Barnen hade sparat pengar i sina sparbössor som vi tidigare i veckan gick till banken och växlade in, och de pengarna fick de använda för att handla på Ullared. Och ja, det är mycket billigare där och de fick en hel del. Nöjda och lyckliga åkte vi hem, och sen på kvällen åkte vi till pappa och Angela och så sov barnen över där. Det kändes så konstigt att åka hem utan dem, och det blir liksom kusligt tyst i hela huset. Även om jag vet att dom tycker det är mysigt att vara hos "mormor" och morfar, så saknar jag dem när jag inte har dem runt mig.
Idag gick jag och Malte hem till Morgan och Jeanette. Morgan är Malte bästa kompis och de har så roligt ihop. Det är härligt att se och höra dem leka. Vår familj har de finaste vänner man kan tänka sig, och jag är så tacksam för att ni finns!
Nu väntar middag hos svärpäronen, jag skulle nog ha behövt svälta mig en vecka innan vi ska dit med tanke på hur mycket mat det brukar vara.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Barnen hade sparat pengar i sina sparbössor som vi tidigare i veckan gick till banken och växlade in, och de pengarna fick de använda för att handla på Ullared. Och ja, det är mycket billigare där och de fick en hel del. Nöjda och lyckliga åkte vi hem, och sen på kvällen åkte vi till pappa och Angela och så sov barnen över där. Det kändes så konstigt att åka hem utan dem, och det blir liksom kusligt tyst i hela huset. Även om jag vet att dom tycker det är mysigt att vara hos "mormor" och morfar, så saknar jag dem när jag inte har dem runt mig.
Idag gick jag och Malte hem till Morgan och Jeanette. Morgan är Malte bästa kompis och de har så roligt ihop. Det är härligt att se och höra dem leka. Vår familj har de finaste vänner man kan tänka sig, och jag är så tacksam för att ni finns!
Nu väntar middag hos svärpäronen, jag skulle nog ha behövt svälta mig en vecka innan vi ska dit med tanke på hur mycket mat det brukar vara.
Jag stämplar ut, tack för titten!
batteriladdarhelg
Ännu en helg har passerat. Vart tar tiden vägen? Vi har inte gjort så värst mycket denna helgen och det har varit riktigt skönt. Veckan som har gått har varit minst sagt hektisk och jag är så trött...trött i min kropp. Jag känner att jag nog inte kan fortsätta att jobba som jag gör, inte i all evighet iaf.
Min tanke har hela tiden varit att jobba upp företaget för att sedan anställa någon att göra det jag gör idag. Sen ska jag hålla på med terapibiten. Det jag verkligen brinner för och som jag mår bra av. Och jag vet att jag kommer dit hän, jag måste bara ge det tid.
Jag har iaf bestämt att jag ska starta en meditationskurs. Först ska jag göra det mest för att testa, där de som är med inte behöver betala, och så kan dom hjälpa mig att komma med idéer om hur jag kan göra det hela bättre. Sen ska jag lägga till den grenen i företaget så att jag kan lägga mer tid och energi på det.
Den enda nackdelen är att det får bli kvällstid eller helg, men det gör mig ingenting, så länge jag får göra det jag tycker mest om. Jag nämnde det på facebook och fick bra respons så det ska nog gå vägen det här! =)
Det är så många människor som behöver lära sig hur man varvar ner och samlar kraft, i dagens samhällen är stressen det som man mår sämst över. Förhoppningsvis så blir det bra uppslutning på det hela, men det är jag faktiskt inte orolig för.
Jag har tagit ledigt ons-fre nästa vecka. Så underbart! Vi har bokat hotell tors-fre och ska åka iväg och bara mysa hela familjen. Det längtar jag verkligen efter, och barnen med.
Mina älskade, utan er är jag ingenting.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Min tanke har hela tiden varit att jobba upp företaget för att sedan anställa någon att göra det jag gör idag. Sen ska jag hålla på med terapibiten. Det jag verkligen brinner för och som jag mår bra av. Och jag vet att jag kommer dit hän, jag måste bara ge det tid.
Jag har iaf bestämt att jag ska starta en meditationskurs. Först ska jag göra det mest för att testa, där de som är med inte behöver betala, och så kan dom hjälpa mig att komma med idéer om hur jag kan göra det hela bättre. Sen ska jag lägga till den grenen i företaget så att jag kan lägga mer tid och energi på det.
Den enda nackdelen är att det får bli kvällstid eller helg, men det gör mig ingenting, så länge jag får göra det jag tycker mest om. Jag nämnde det på facebook och fick bra respons så det ska nog gå vägen det här! =)
Det är så många människor som behöver lära sig hur man varvar ner och samlar kraft, i dagens samhällen är stressen det som man mår sämst över. Förhoppningsvis så blir det bra uppslutning på det hela, men det är jag faktiskt inte orolig för.
Jag har tagit ledigt ons-fre nästa vecka. Så underbart! Vi har bokat hotell tors-fre och ska åka iväg och bara mysa hela familjen. Det längtar jag verkligen efter, och barnen med.
Mina älskade, utan er är jag ingenting.Jag stämplar ut, tack för titten!
saknad...
För ett och ett halvt år sen lärde jag känna Gustav. Han blev min vän och har sen dag 1 legat mig så varmt om hjärtat. Gustav var en ganska så ensam man, men som var så nöjd med det han hade på nåt vis. Han var alltid glad när vi sågs.
Från början var det så att han valde vårt företag som då skulle hjälpa honom att städa hemma och eventuellt handla lite och sådär. Och det blev så att det blev jag som gick till honom.
Han berättade ofta för mig om sina resor, om allt han hade varit med om i sitt liv och han berättade det med en sån värme. Han hade stora planer för framtiden. Han skulle hitta en ny lägenhet och så skulle han flytta. Så fort hans ben blev bättre sa han.
Gustav frågade mig, nästan varje gång, om jag inte kände någon tant som han kunde träffa. Någon som han kunde dela sitt liv med, någon som kunde följa med honom ut och resa, äta middag med honom osv. Jag försäkrade honom varje gång att jag verkligen höll utkik och jag lovade att så fort jag hittade en tant i lagom ålder så skulle jag säga till.
Jag tog mig alltid tid att fika, vi satt alltid nån timme efter det att jag hade städat och pratade. Om allt möjligt.
Jag minns med sån värme de gånger då jag lagade mat åt honom och vi åt kvällsmat tillsammans. Han tittade på mig och log och sa; "åh anna om du bara visste hur annorlunda och så mycket godare det smakar när man äter tillsammans med någon. "
Kring jul och midsommar, ja påsk med för den delen så åt vi tillsammans. Jag åkte och handlade sen delade vi på notan, och så åt vi tillsammans. Han drog fram sin gamla, med betoning på gamla, kamera och tog ett kort på mig och sa att han ville föreviga stunden.
Sen hände det som jag har varit så rädd för, han gick och trillade hemma i lägenheten och slog sig illa. Då hamnade han på sjukhus med ganska så omfattande skador. Jag åkte in för att hälsa på honom, och han sken upp och gav mig en sån där härlig kram.
Sen blev han förflyttad och plötsligt så fick jag inte veta något längre när jag ringde. Dom hänvisade till sekretessen. Och ja - jag vet om att den finns och att jag egentligen hade rätt att veta. Men det gjorde så ont. Dom frågade vem jag var...Och ja...vem var jag egentligen...Gustavs vän...Och då fick jag ingenting veta...
Han kom hem för en vecka sen, svag och mycket sjuk.
Han hade vak hos sig dygnet runt. I torsdags var jag hos honom och hälsade på. Det gjorde mig så ledsen att se honom så svak, blek och mager. Det var inte min Gustav som låg där...Han hade stunder av medvetenhet och när han tittade upp emellanåt så strök jag honom över håret och berättade att jag var där. Han kramade min hand så hårt, nickade och log. SEn somnade han igen. Vetskapen att han visste att jag var där, kändes så skön.
I fredags var han sämre och hade långa andningsuppehåll. En god vän till mig som jobbar inom hemtjänsten satt vak hos honom och det var så skönt. Skönt att veta att det var hon - eftersom han var trygg med henne - men oxå för att jag kunde sitta hos honom, jag kunde vara ledsen och krama honom...
När jag gick därifrån på kvällen så gav jag honom en puss på pannan och kramade om honom. Jag kände att det var sista gången jag såg honom och det gjorde mig så ledsen. Och så blev det. Han somnade in i lördags.
Jag vill tro, jag önskar att han är med sin fru nu. Jag tror nog att han tittar ner ibland, och att han vet att jag tänker på honom, och att jag saknar honom. En dag ses vi igen. Och tills dess - tack för vår tid Gustav 
Jag stämplar ut, tack för titten!
En härlig dag!
Vi har haft en riktigt mysig dag idag. Vi åkte en sväng till Helsingborg och sen tog vi båten över till Helsingör. Där gick vi och strosade rundor och åt god glass. Därefter tog vi färjan tillbaks och sen åkte vi till Väla. Blev inte så många fynd men det var ändå mysigt. Mysigt att bara få vara tillsammans, dagen avslutades på Toys ´r Us så barnen var hur nöjda som helst.
Jag är ledig nu i 5 dagar, och sen jobbar jag ons och tors nästa vecka. Känns helt ok faktiskt, att jobba 2 dagar i veckan nu när resten av familjen har semester. Det kunde varit så att jag fick jobba varje dag, eller än värre, jag kunde ha varit tvungen att gå hemma, dvs att jag inte hade några uppdrag. Så jag är fullt nöjd.
Vi firade Hampus 8-års dag i onsdags. Han var så nöjd och fick så många fina paket. Det är så härligt att se när allt är så bra, barnen är nöjda och lyckliga.
Älskade barn, ni ger mig så mycket. Jag kunde aldrig föreställa mig att man kunde älska någon som mycket som jag älskar mina barn.
Trevlig helg!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Jag är ledig nu i 5 dagar, och sen jobbar jag ons och tors nästa vecka. Känns helt ok faktiskt, att jobba 2 dagar i veckan nu när resten av familjen har semester. Det kunde varit så att jag fick jobba varje dag, eller än värre, jag kunde ha varit tvungen att gå hemma, dvs att jag inte hade några uppdrag. Så jag är fullt nöjd.
Vi firade Hampus 8-års dag i onsdags. Han var så nöjd och fick så många fina paket. Det är så härligt att se när allt är så bra, barnen är nöjda och lyckliga.
Älskade barn, ni ger mig så mycket. Jag kunde aldrig föreställa mig att man kunde älska någon som mycket som jag älskar mina barn.
Trevlig helg!
Jag stämplar ut, tack för titten!
ensamkväll
Jobbedagarna för denna veckan är över - finally! Igår hjälpte Sigge mig och idag fick jag hjälp av Åsa. Lina har semester hela denna veckan så då var dom snälla och hjälpte mig. Sigge var trött som bara den igår, stackarn =)
Jag har verkligen världens bästa vänner, jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på hur underbara människor jag har vid min sida.
I helgen som gick fick jag besök av en kär gammal vän. Ja inte hon är inte gammal, men det var 10 år sen vi sågs sist! Vi har hållt kontakt under alla år och nu äntligen så träffades vi. Det kändes verkligen inte som att det var 10 år sen sist och jag njöt av varje stund vi sågs. I söndags åkte jag och Åsa till Göteborg, och checkade in på Gothia Towers. Det var så mysigt! Vi gick en liten sväng på Liseberg mellan regnskurarna. När vi hade sovit ut ordentligt och ätit en god frukost begav vi oss till...ULLARED. Vi och halva Sverige kändes det som. Det var galet mycket folk! Men eftersom vi inte hade nån stress hem så tog vi det lugnt och fyndade en hel del faktiskt. Man går ut därifrån och funderar på vad man egentligen har handlat när notan slutar på flera tusen...Billig tvål, plastpåsar och annat som man likaväl hade kunnat handla på Ica, men va fasen, det är så så härligt =)
Sigge är iväg ikväll med grabbarna och ser på bio, barnen sover och jag sitter här med ett glas vin och njuter av vetskapen att jag har semester några dagar nu..
Må så gott!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Jag har verkligen världens bästa vänner, jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på hur underbara människor jag har vid min sida.
I helgen som gick fick jag besök av en kär gammal vän. Ja inte hon är inte gammal, men det var 10 år sen vi sågs sist! Vi har hållt kontakt under alla år och nu äntligen så träffades vi. Det kändes verkligen inte som att det var 10 år sen sist och jag njöt av varje stund vi sågs. I söndags åkte jag och Åsa till Göteborg, och checkade in på Gothia Towers. Det var så mysigt! Vi gick en liten sväng på Liseberg mellan regnskurarna. När vi hade sovit ut ordentligt och ätit en god frukost begav vi oss till...ULLARED. Vi och halva Sverige kändes det som. Det var galet mycket folk! Men eftersom vi inte hade nån stress hem så tog vi det lugnt och fyndade en hel del faktiskt. Man går ut därifrån och funderar på vad man egentligen har handlat när notan slutar på flera tusen...Billig tvål, plastpåsar och annat som man likaväl hade kunnat handla på Ica, men va fasen, det är så så härligt =)
Sigge är iväg ikväll med grabbarna och ser på bio, barnen sover och jag sitter här med ett glas vin och njuter av vetskapen att jag har semester några dagar nu..
Må så gott!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Semester
Det är verkligen långt mellan gångerna som jag skriver, men det blir väl så antar jag. Vi har haft en underbar vecka på Rhodos. Vi åkte tillsammans med våra goda vänner Åsa, Henrik och deras son Axel. Vi bodde underbart och åt god mat varje dag. Det är verkligen kanon att ha all inclusive, det är så skönt att barnen kan äta och dricka hur mycket dom vill, i princip när dom vill. Jag kan nog säga utan att överdriva att Malte säkert åt 10 glassar om dagen.
Den obligatoriska kl 4-ölen intogs varje eftermiddag =)
Kort sagt, vi hade det underbart!
Vi planerar semestern nu, jag och Lina. Och det ser faktiskt ut som att vi kan få vara lite lediga! Vi kommer att vara lediga i 4 veckor, men vi kommer gå in och jobba varje onsdag och torsdag. Då kommer vi ta hand om de som vi har i " Fritt val". Det vill säga min goa Gustav och de andra härliga äldre människorna som vi har hand om. Jag hjälper en ny tant nu oxå. Hon är runt 85, hennes man gick bort för ett år sen och det är först nu som hon faktiskt ber om hjälp. Hon har alltid klarat sig själv, men nu har hon opererat båda knäna så då behöver hon ju lite hjälp. Och det är jag så glad för, hon är alldeles underbar. Min önskan, och förhoppning är att vi ska få fler inom hemtjänsten så att jag får göra det som jag brinner för.
Imorgon har min stora lille kille avslutning i skolan. Jag har lite svårt att förstå att han faktiskt har gått ut 1an redan. Vart tar tiden vägen?? Han har lärt sig läsa, skriva och räkna. Han har lärt sig klockan. Min duktiga duktiga kille, jag är så stolt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Den obligatoriska kl 4-ölen intogs varje eftermiddag =)
Kort sagt, vi hade det underbart!
Vi planerar semestern nu, jag och Lina. Och det ser faktiskt ut som att vi kan få vara lite lediga! Vi kommer att vara lediga i 4 veckor, men vi kommer gå in och jobba varje onsdag och torsdag. Då kommer vi ta hand om de som vi har i " Fritt val". Det vill säga min goa Gustav och de andra härliga äldre människorna som vi har hand om. Jag hjälper en ny tant nu oxå. Hon är runt 85, hennes man gick bort för ett år sen och det är först nu som hon faktiskt ber om hjälp. Hon har alltid klarat sig själv, men nu har hon opererat båda knäna så då behöver hon ju lite hjälp. Och det är jag så glad för, hon är alldeles underbar. Min önskan, och förhoppning är att vi ska få fler inom hemtjänsten så att jag får göra det som jag brinner för.
Imorgon har min stora lille kille avslutning i skolan. Jag har lite svårt att förstå att han faktiskt har gått ut 1an redan. Vart tar tiden vägen?? Han har lärt sig läsa, skriva och räkna. Han har lärt sig klockan. Min duktiga duktiga kille, jag är så stolt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Söndag igen
Så var det söndag igen....Jisses vad helgerna och veckorna för den delen går fort. Jag hinner inte med. Jag har smärre panik, nästa vecka är det dax för utbildning igen och jag är inte klar med allt jag ska vara klar med för att få mitt diplom. Det har varit så mycket den senaste tiden, även om jag har haft tid att läsa, så har jag haft så galet mycket i huvudet att jag inte har kunnat koncentrera mig på det jag ska göra. Tankarna har snurrat rundor och när jag har börjat läsa, så har jag kommit på mig själv med att tänka på allt annat. Då är det inte lätt....Jag vill ju gärna ha mitt diplom när alla andra får det. Hur 17 ska jag göra? Jag har ingen möjlighet att ta ledigt en dag för att fixa det heller...Nästa helg är det bröllop, det ska iofs bli himla roligt så det är inte det, men där är inte mycket tid där heller att fixa det sista. Man skulle haft nån övernaturlig förmåga att bara kunna skumma igenom alla böcker och så hade man kunnat allt innehåll. Det hade varit nåt det! Men icke, så lätt ska det väl inte vara. Jag inser att det är en iscensättning, att jag aldrig blir klar med det jag ska i tid. *suck*!
Helgen har iaf varit jättebra, vi har träffat Åsa,Henrik och Axel och bara haft det mysigt. Idag har vi firat Sigges mamma som fyller år. Myycket mat på kort tid - det kan jag väl sammanfatta kalaset med, god mat iofs men man mår ju sådär nu.
Veckan som kommer innehåller mycket jobb, och det är roligt. Jag är så glad och så tacksam att vi har jobb, att vi kan försörja oss på vår affärsidé och att folk vill ha vår hjälp. Vi har fått en del nya medborgare inom "Fritt Val" nu oxå och det glädjer mig. Det innebär att vi får göra "hemtjänstjobb" för de äldre och som ni ju vet så har jag ju min Gustav inom just Fritt val, och han ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer att hjälpa ytterligare en dam nu i veckan med diverse saker och hon verkar himla go hon med. Alla dom som vi har inom fritt val är jättegoa och det är ett rent nöje att gå hem till dem.
"Lycka är att få göra det man vill och vilja det man gör"
En stund i soffan väntar, innan det blir byte till sängen ist.
Ha en underbar vecka!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Helgen har iaf varit jättebra, vi har träffat Åsa,Henrik och Axel och bara haft det mysigt. Idag har vi firat Sigges mamma som fyller år. Myycket mat på kort tid - det kan jag väl sammanfatta kalaset med, god mat iofs men man mår ju sådär nu.
Veckan som kommer innehåller mycket jobb, och det är roligt. Jag är så glad och så tacksam att vi har jobb, att vi kan försörja oss på vår affärsidé och att folk vill ha vår hjälp. Vi har fått en del nya medborgare inom "Fritt Val" nu oxå och det glädjer mig. Det innebär att vi får göra "hemtjänstjobb" för de äldre och som ni ju vet så har jag ju min Gustav inom just Fritt val, och han ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer att hjälpa ytterligare en dam nu i veckan med diverse saker och hon verkar himla go hon med. Alla dom som vi har inom fritt val är jättegoa och det är ett rent nöje att gå hem till dem.
"Lycka är att få göra det man vill och vilja det man gör"
En stund i soffan väntar, innan det blir byte till sängen ist.
Ha en underbar vecka!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Så ofattbart...
I fredags kväll fick jag veta att en av mina vänners lille pojke hade drunknat. Lille Wilmer som inte blev mer än 1, 5 år. Det gör så ont i hela mig! Jag lider så med K och hela hennes familj. Det är så orättvist och så fruktansvärt. Jag önskar att jag kunde säga eller göra något som kunde lindra deras smärta men jag vet att det inte går. Ingenting någon säger eller gör kan få Wilmer tillbaks. Lilla älskade barn, han är med änglarna nu. Vila i frid fina lilla barn.
Jag stämplar ut, tack för titten.
Vilken helg!
Vilken underbar helg jag har haft! I lördags åkte jag och Marie till Ystad saltsjöbad. Ett dygn av fullständigt lugn, god mat och underbart sällskap. Vi har pratat och pratat och pratat och där emellan har vi suttit i bubbelpoolen eller i en av de varma bassängerna utomhus. På kvällen åt vi en god 3-rätters middag och drack 3 olika sorters vin. Riktigt god mat var det!
Lite lagom rund under fötterna gick vi sen och la oss, ganska så tidigt, men det spelade liksom ingen roll, vi gjorde precis det vi kände för.
Vi vaknade ganska tidigt och gick och åt en fantastisk frukost, vilken buffé! Synd bara att jag har så svårt för att äta frukost, där var ju hur mycket som helst att välja mellan.
Efter frukosten blev det en runda till på spat och sen avslutade vi med brunch. En buffé med kräftor, räkor, soppor ja allt möjligt. Lika gott var det!
Efter en helg av fullständigt lugn, gick denna dagen åt att utföra en flyttstädning. Det var allt annat än lugnt kan jag säga. Jag känner mig som en pigg 102-åring just nu, och jag tänker parkera mig i soffan och göra precis ingenting.
Imorgon är det sjätte sinnet kurs! Jag längtar!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Utbildningsdagar
Denna veckan har jag utbildning i Helsingborg. Det är mycket information och det är mycket som faller på plats och det är en sån fantastisk känsla när man plötsligt förstår hur allt hänger ihop. Det är ju så mycket som "hänger kvar" från barndomen. Alltså olika behov som inte blev tillgodosedda när man var barn. Allt från så självklara saker som närhet och bekräftelse. Det som är häftigt när man gör tex en regression är att man får större förståelse för varför man reagerar som man gör i olika situationer och varför man om och om igen hamnar i samma situationer ( tex att man känner sig kränkt eller att man inte känner sig förstådd osv).
Imorgon är sista dagen för denna gången. Sen är det bara 1 omgång kvar. I september börjar sista kursen EFB, kallas den.
EFB står för Energi Flow Breathing – Energiflödesandning (en bioenergetisk djupandningsmetod). En mjuk men ändå kraftfull andningsmetod som vi kombinerar med samtal. Metoden ska inte förväxlas med frigörande andning.
***Andningen används för att lösa upp spänningar i kroppen och gör att energin strömmar mer fritt. Den kan hjälpa både mot fysiska, psykiska och känslomässiga problem. Den kan också förbättra tillståndet i kroniska sjukdomar, som ibland förvärras av stress. Effekterna i andningen kan bli välmående, glädje, bättre kontakt med sin essens (det sanna självet, andligt, känslomässigt och kroppsligt), lättare att sätta gränser, leva i nuet, hantera stressituationer, konflikter, släppa kontrollen m m.
EFB kombinerar växelvis djupandning med stresspositioner, kombinationen skapar vibrationer i kroppen som gör att kroppsspänningar, stress m.m. släpper. Metodens syfte för att få kontakt med kroppens behov.
Det är inte förrän man lärt sig gå i samma takt som ens kropps behov då kommer tilliten, intuitionen och en närvaro i nuet
Vilka problem kan behandlas med metoden: Stress, oro, nervositet, ångest, panikångest, fobier. sömnproblem, depression, nedstämdhet, utmattningssymtom, utbrändhet. energilöshet, m.m.**
______________
Det ska bli riktigt spännande med den kursen faktiskt! När jag är klar med den ( dec) så är jag äntligen färdig samtalsterapeut, eller rättare sagt SER-terapeut. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får jobba med det sen, det hade varit lycka för mig. Förhoppningsvis har jag jobbat upp mitt företag så pass mycket tills dess, att jag kan anställa nån att göra det jag gör idag, och jag får syssla med det jag verkligen brinner för. Drömma måste man ju!
_____
Ingela och jag sov på hotell natten som gick. Vardagslyx =) Det är så härligt att ventilera allt som vi har pratat om på utbildningen, det är ju mycket som sätts igång och det är måååånga tankar.
Imorgon ska jag och Åsa gå på VIP-kväll på Nova, det ska bli roligt!
I helgen ska jag och Marie åka på spa, det ska bli sååå härligt!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Imorgon är sista dagen för denna gången. Sen är det bara 1 omgång kvar. I september börjar sista kursen EFB, kallas den.
EFB står för Energi Flow Breathing – Energiflödesandning (en bioenergetisk djupandningsmetod). En mjuk men ändå kraftfull andningsmetod som vi kombinerar med samtal. Metoden ska inte förväxlas med frigörande andning.
***Andningen används för att lösa upp spänningar i kroppen och gör att energin strömmar mer fritt. Den kan hjälpa både mot fysiska, psykiska och känslomässiga problem. Den kan också förbättra tillståndet i kroniska sjukdomar, som ibland förvärras av stress. Effekterna i andningen kan bli välmående, glädje, bättre kontakt med sin essens (det sanna självet, andligt, känslomässigt och kroppsligt), lättare att sätta gränser, leva i nuet, hantera stressituationer, konflikter, släppa kontrollen m m.
EFB kombinerar växelvis djupandning med stresspositioner, kombinationen skapar vibrationer i kroppen som gör att kroppsspänningar, stress m.m. släpper. Metodens syfte för att få kontakt med kroppens behov.
Det är inte förrän man lärt sig gå i samma takt som ens kropps behov då kommer tilliten, intuitionen och en närvaro i nuet
Vilka problem kan behandlas med metoden: Stress, oro, nervositet, ångest, panikångest, fobier. sömnproblem, depression, nedstämdhet, utmattningssymtom, utbrändhet. energilöshet, m.m.**
______________
Det ska bli riktigt spännande med den kursen faktiskt! När jag är klar med den ( dec) så är jag äntligen färdig samtalsterapeut, eller rättare sagt SER-terapeut. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får jobba med det sen, det hade varit lycka för mig. Förhoppningsvis har jag jobbat upp mitt företag så pass mycket tills dess, att jag kan anställa nån att göra det jag gör idag, och jag får syssla med det jag verkligen brinner för. Drömma måste man ju!
_____
Ingela och jag sov på hotell natten som gick. Vardagslyx =) Det är så härligt att ventilera allt som vi har pratat om på utbildningen, det är ju mycket som sätts igång och det är måååånga tankar.
Imorgon ska jag och Åsa gå på VIP-kväll på Nova, det ska bli roligt!
I helgen ska jag och Marie åka på spa, det ska bli sååå härligt!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Många tankar...
Mitt huvud snurrar av tankar idag. Jag vet varken ut eller in. En del av mig tycker att det är viktigt att förlåta. Men kan man förlåta allt? Kan man säga " jag förlåter dig" och mena det fullt ut? Om en människa har gjort en illa, på alla sätt som är möjligt, kan man då verkligen från hjärtat förlåta? Är det lättare att förlåta om man vet att personen som har gjort en illa, inte är frisk och kanske inte alltid agerar på ett "normalt" sätt? Och om jag förlåter, kan jag då börja om? Kan jag då lägga det bakom mig? Och om jag förlåter, gör jag det för den personens skull, eller för min egen?
Mitt hjärta blöder, det gör ont och jag vet varken ut eller in. Jag är livrädd. Livrädd för att komma dit hän igen där jag tappar allt mitt självförtroende och där jag inte tror att jag är värd nånting. Där jag lägger all skuld på mig själv igen och där jag känner mig maktlös. Men saknaden är också stor, saknaden efter det normala, saknaden efter att känna mig älskad...ovillkorligt. Jag tror, att jag måste nog inse att jag aldrig komma kunna känna de känslorna, inte från den personen iallafall, men jag kan kanske få något annat. Jag kanske kan få känna lite...Och det kanske är värt det...
Nog om det...
Hampus verkar må bättre igen - tack o lov. Det är så hemskt när ens små hjärtan är sjuka och man inte kan göra nånting som får dem att må bättre.
Lycka - det är min familj och mina vänner.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Mitt hjärta blöder, det gör ont och jag vet varken ut eller in. Jag är livrädd. Livrädd för att komma dit hän igen där jag tappar allt mitt självförtroende och där jag inte tror att jag är värd nånting. Där jag lägger all skuld på mig själv igen och där jag känner mig maktlös. Men saknaden är också stor, saknaden efter det normala, saknaden efter att känna mig älskad...ovillkorligt. Jag tror, att jag måste nog inse att jag aldrig komma kunna känna de känslorna, inte från den personen iallafall, men jag kan kanske få något annat. Jag kanske kan få känna lite...Och det kanske är värt det...
Nog om det...
Hampus verkar må bättre igen - tack o lov. Det är så hemskt när ens små hjärtan är sjuka och man inte kan göra nånting som får dem att må bättre.
Lycka - det är min familj och mina vänner.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Oj vad tiden går!
Nu var det ju jättelänge sen jag skrev, tiden bara flyger iväg...
För tillfället är vi 5 familjemedlemmar. Vi passar hunden Vera som är en "Flatte", alltså en flatcoted retriver. Det är mysigt på många sätt men samtidigt är det rätt drygt om jag får vara ärlig. Hon följer oss som en skugga, om jag lämnar rummet så går hon efter direkt. Barnen kallar på henne heeela tiden och hon blir alldeles uppstirrad till slut - inte undra på. Det är ganska så nyttigt att passa en hund så här, jag känner verkligen att jag inte vill ha hund, inte nu iaf. När barnen är större möjligtvis.
I fredags firade vi Marlene som fyllde år. Hampus däckade i deras soffa halv 8, helt slut stackarn. Konstigt hur man kan lägga sig och sova när det är fullt med folk omkring en som pratar och barn som busar och springer, då är man bra trött!
I lördags var jag hos Marlene igen, på tjejträff. Dels för att fira hennes födelsedag och sen för att hon är klar med sin utbildning. Grymma Marlene, du har min fulla beundran! Vi hade en jättetrevlig kväll hemma och sen gick vi ut senare på kvällen. Och ja..jag kan väl konstatera att jag inte är 25 längre. Fast denna gången kan jag nog skylla lite på penicilinen oxå, jag går på penicilin för öroninflammation och det är ju egentligen ingen hit att blanda det med alkohol. Men men, vi hade iaf roligt på kvällen =)
Dagen efter mådde jag väl inte direkt jättebra. Ett litet möte med Ulrik och sådär. Framåt eftermiddagen piggnade jag till och vi åkte hem till Åsa, Henrik och Axel och åt god mat.
Idag är jag hemma med barnen. Hampus kom upp till oss inatt och var varm som en kamin, kunde inte sova. Inte så konstigt när man får hög feber sådär.
Tanken var att lämna Malte på dagis men när dom kom dit imorse så möttes dom av en kräkdoft och på golvet låg personalen och torkade kräk. En flicka hade precis kräkts så de vände i dörren igen och gick hem. Tur i oturen kan man ju säga...
Jag ska, så fort Sigge kommer hem, åka till Gustav och laga mat till honom. Han hade en önskan sist jag var där och det var dels att få äta hemlagad mat och att ha någon att äta tillsammans med. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på att han alltid sitter och äter själv och att han ALLTID äter sin micromat.
Så, idag ska vi äta kvällsmat tillsammans, ska bli mysigt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
För tillfället är vi 5 familjemedlemmar. Vi passar hunden Vera som är en "Flatte", alltså en flatcoted retriver. Det är mysigt på många sätt men samtidigt är det rätt drygt om jag får vara ärlig. Hon följer oss som en skugga, om jag lämnar rummet så går hon efter direkt. Barnen kallar på henne heeela tiden och hon blir alldeles uppstirrad till slut - inte undra på. Det är ganska så nyttigt att passa en hund så här, jag känner verkligen att jag inte vill ha hund, inte nu iaf. När barnen är större möjligtvis.
I fredags firade vi Marlene som fyllde år. Hampus däckade i deras soffa halv 8, helt slut stackarn. Konstigt hur man kan lägga sig och sova när det är fullt med folk omkring en som pratar och barn som busar och springer, då är man bra trött!
I lördags var jag hos Marlene igen, på tjejträff. Dels för att fira hennes födelsedag och sen för att hon är klar med sin utbildning. Grymma Marlene, du har min fulla beundran! Vi hade en jättetrevlig kväll hemma och sen gick vi ut senare på kvällen. Och ja..jag kan väl konstatera att jag inte är 25 längre. Fast denna gången kan jag nog skylla lite på penicilinen oxå, jag går på penicilin för öroninflammation och det är ju egentligen ingen hit att blanda det med alkohol. Men men, vi hade iaf roligt på kvällen =)
Dagen efter mådde jag väl inte direkt jättebra. Ett litet möte med Ulrik och sådär. Framåt eftermiddagen piggnade jag till och vi åkte hem till Åsa, Henrik och Axel och åt god mat.
Idag är jag hemma med barnen. Hampus kom upp till oss inatt och var varm som en kamin, kunde inte sova. Inte så konstigt när man får hög feber sådär.
Tanken var att lämna Malte på dagis men när dom kom dit imorse så möttes dom av en kräkdoft och på golvet låg personalen och torkade kräk. En flicka hade precis kräkts så de vände i dörren igen och gick hem. Tur i oturen kan man ju säga...
Jag ska, så fort Sigge kommer hem, åka till Gustav och laga mat till honom. Han hade en önskan sist jag var där och det var dels att få äta hemlagad mat och att ha någon att äta tillsammans med. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på att han alltid sitter och äter själv och att han ALLTID äter sin micromat.
Så, idag ska vi äta kvällsmat tillsammans, ska bli mysigt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
host host
Nu är det min tur. Jag hostar och hostar och det gör ont långt ner i bröstet. Inge kul alls. Men såklart - Sigge ska ju på konferens ons-fre så varför inte?! Jag tror faktiskt inte att Sigge har varit iväg en enda gång utan att antingen jag eller barnen har varit sjuka. Helt galet! Det är ju inte som att jag kan ringa o sjuka mig heller precis. Vi har ingen som kan hjälpa oss och den stressen är inte rolig alls. Angela, Linas mamma, brukar kunna hjälpa oss men hon har opererat sin arm nu och kan inte använda den, så hur jag än mår dagarna framöver får jag snällt gå å jobba och se glad ut. *suck*
Lite uppdatering om helgen;
I lördags kom Åsa, Henrik och Axel hit och vi åt tillsammans och hade en jättemysig eftermiddag och kväll tillsammans. Det är underbart med vänner som man kan umgås med och inte behöva göra nåt speciellt, det är inte så uppstyltat och tillgjort utan man gör det man känner för. Framförallt, så kan jag vara mig själv, jag kan slappna av och bara vara. Det uppskattar jag jättemycket.
I går åkte vi till Helsingborg. Vi mötte upp Åsa, Henrik och Axel på busfabriken och så gick grabbarna in och lekte medans jag och Åsa åkte till Väla. Riktigt mysigt var det. Sen kom grabbarna dit och vi åt tillsammans. Superhärlig söndag på alla sätt.
Nä, jag får väl stoppa i mig två alvedon och hoppas på att hostan försvinner lika fort som den kom!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Lite uppdatering om helgen;
I lördags kom Åsa, Henrik och Axel hit och vi åt tillsammans och hade en jättemysig eftermiddag och kväll tillsammans. Det är underbart med vänner som man kan umgås med och inte behöva göra nåt speciellt, det är inte så uppstyltat och tillgjort utan man gör det man känner för. Framförallt, så kan jag vara mig själv, jag kan slappna av och bara vara. Det uppskattar jag jättemycket.
I går åkte vi till Helsingborg. Vi mötte upp Åsa, Henrik och Axel på busfabriken och så gick grabbarna in och lekte medans jag och Åsa åkte till Väla. Riktigt mysigt var det. Sen kom grabbarna dit och vi åt tillsammans. Superhärlig söndag på alla sätt.
Nä, jag får väl stoppa i mig två alvedon och hoppas på att hostan försvinner lika fort som den kom!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Min vän Gustav
Torsdagar innebär besök hos min kära Gustav. Jag har ju skrivit om honom förr och jag har kommit att tycka väldigt mycket om honom. Denna goa människa har ingen, han sitter helt själv hela dagarna och det gör så ont i mig. Förra veckan köpte jag med mig en räkmacka åt honom som han kunde ha till kvällskaffet och han blev så glad. Jag brukar hjälpa honom med städningen och när jag är klar med det så brukar vi fika. Jag brukar köpa med mig nån god kaka och så bjuder han på kaffe. Han frågar mig alltid om jag har bråttom, och det brukar vara så att jag har honom sist på dagen så jag brukar ha tid att sitta en stund och prata. Det är så fruktansvärt att veta att han inte har någon att prata med.
Idag när jag kom så hade han köpt 3 röda jättefina rosor åt mig som låg på stolen som jag brukar sitta på. Det värmde så himla gott. Det känns däremot helt underbart att kunna ge av min tid åt någon som verkligen uppskattar det och när man kan göra en skillnad för en annan människa.
Han frågade idag om jag ville åka utomlands med honom, om ett halvår när han inte har ont i benet längre." Jag vet ju att du har familj och sådär men tror du att du hade velat följa med mig ändå och hjälpa mig lite och sådär".. Goa goa Gustav.
Vi tittar just nu på " Sveriges värsta bilförare" och jag tror ändå att jag nog skulle klara av att köra bil bättre än många av dem. Jisses vilka människor, och dom har körkort?!
Imorgon är det äntligen fredag och i helgen ska vi träffa Åsa, Henrik och Axel - det längtar jag jättemycket till!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Idag när jag kom så hade han köpt 3 röda jättefina rosor åt mig som låg på stolen som jag brukar sitta på. Det värmde så himla gott. Det känns däremot helt underbart att kunna ge av min tid åt någon som verkligen uppskattar det och när man kan göra en skillnad för en annan människa.
Han frågade idag om jag ville åka utomlands med honom, om ett halvår när han inte har ont i benet längre." Jag vet ju att du har familj och sådär men tror du att du hade velat följa med mig ändå och hjälpa mig lite och sådär".. Goa goa Gustav.
Vi tittar just nu på " Sveriges värsta bilförare" och jag tror ändå att jag nog skulle klara av att köra bil bättre än många av dem. Jisses vilka människor, och dom har körkort?!
Imorgon är det äntligen fredag och i helgen ska vi träffa Åsa, Henrik och Axel - det längtar jag jättemycket till!
Jag stämplar ut, tack för titten!
