Soliga söndag
Jag har redan varit på min praktikplats i 2 månader, tiden bara flyger iväg och jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag har lärt mig så mycket under denna perioden och det känns riktigt tråkigt att det bara är några veckor kvar. Om inget annat så kommer det kännas skumt att sätta sig i skolbänken igen, för att inte tala om att behöva plugga igen. Kan tänka mig att det kommer klämmas in en del tentor innan sommarlovet oxå - men men det ska väl gå bra.
Jag tror verkligen att det är så att människor kommer in i våra liv, antingen för att de ska lära dig nånting eller för att du ska lära dem. Och jag tror att när vi har lärt oss vad vi ska, så kan det bli så att vänskapen upphör eller att man det rinner ut i sanden. Men inte alltid - vissa människor tror jag kommer finnas i våra liv, mer eller mindre alltid. Och jag tänker många ggr att det kanske är så att vi har mötts i tidigare liv och inte blivit "färdiga" där, och att det är därför vi möts igen.
Det händer, inte så ofta men dock, att jag möter en människa som jag känner att jag har träffat förrut, fastän att jag aldrig någonsin har träffat honom eller henne förrut. Kanske är det så, att vi har träffats förrut?
Ibland tar en vänskap slut, av olika skäl. Det behöver inte vara för evigt, men ibland måste man kanske bara låta det vara för att man kanske inte behöver varann i samma bemärkelse längre.
Det kan vara en sorg, eller så väljer man att se det som att " inte just nu, men är det meningen så hittar vi tillbaks"...
kram och kärlek!
Anna
Utkast: Feb. 12, 2013
Skola
aj...
Jag var hemma hos pappa och på deras parkett golv låg ett, vad jag trodde var ett papper, som jag skulle skjuta iväg med foten ( eftersom jag var för lat för att bocka mig ner), men det var inget papper. Det var en bit tejp som dom hade satt där eftersom golvet hade gått sönder precis där. När jag glider med foten över golvet så får jag en stor bit som lossnar från golvet - rakt upp i foten. Den går säkert in en cm i foten och jag vet inte med vilka krafter jag fick ut den, men ut kom den iaf.
Allt eftersom tiden gick igår blev det bara mer och mer svullet och det gjorde mer ont. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och hörde med dem och de tyckte att jag skulle åka in och få det kollat. Sagt och gjort, jag ringde till jourläkarcentralen och fick en tid kl 8 igårkväll. Min älskade vän Marie åkte med mig dit.
Jag kom in till läkaren och visade foten och han konstaterade direkt att det hade blivit en infektion och att jag var tvungen att äta penicillin.
Sen kom frågan: Har du tagit stelkrampsspruta?
Oh noo..,
Då log han lite och sa att jo men anna det måste du ta..Sitt ut i väntrummet igen så kommer sköterskan och hämtar dig..
Oh joy...
Jag är rädd att jag har skadat en sena eller nåt i foten för det gör förbaskat ont, jag kan inte stödja på foten alls och det spränger i den.
Jag kunde inte jobba idag och jag är rädd att jag måste stanna hemma imorgon oxå. Det är en enorm stress att vara egenföretagare när sånt här händer.
Nåja, det var väl nån mening med det här oxå.
Jag stämplar ut, tack för titten!
vad händer sen...?
Den senaste tiden har jag förlorat min vän Gustav, som jag ju har skrivit om. Igår dog en av våra andra kunder. Hon stod mig inte så nära, utan vi har städat hemma på deras gård och jag har inte träffat henne så mycket. Vi har däremot träffat hennes sambo desto mer. Det kändes så konstigt och så fel att komma dit idag, han var mitt uppe i sin sorg och ändå så skulle allting fortsätta som vanligt... ( vi hade frågat om vi verkligen skulle komma och det ville han). Han försökte hålla sina tårar tillbaka och hålla modet uppe. Jag hade velat ge honom en kram, men kände samtidigt att det "inte var på sin plats".
De, eller ja nu är det bara han, bor på en stor gård där boytan är på över 750 kvm. Det är helt galet stort. Det kändes spöklikt att gå där idag.
Det har fått mig att tänka mycket på vad som händer när vi dör.
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta. Och jag tror att när vi träder in i ett liv så skriver vi på ett kontrakt. Där skriver vi på att vi ska lära oss vissa saker, gå igenom saker och ting för att lära oss. Kanske det vi inte lyckades med i vårt förra liv.
Ibland kan det ju kännas som att man har träffat en person förrut, fastän man vet med all säkerhet att det har man inte. Kanske är det så att man har träffat just den personen, i ett annat liv?
Jag kan tänka att jag nog måste ha betett mig illa i mitt förra liv. Jag tror att jag har missbrukat och ljugit och behandlat andra illa, därför får jag det tillbaka i detta livet. För att lära mig...Ombytta roller liksom...
När jag satt hos min mormor när hon låg på dödsbädden och hon när hon drog sitt sista andetag, så såg jag verkligen hur hennes kropp bara blev till ett skal. Hon var inte kvar. Själen hade lämnat henne. Det kände jag så tydligt. Man säger ju att man ska öppna ett fönster när någon har dött, så att själven kan "flyga iväg". Och jag tror att det är precis så.
Men sen är ju frågan, finns man kvar i andevärlden ett tag innan man återföds? Jag träffar ofta min morfar i mina drömmar där jag pratar med honom, och han är ofta här och hälsar på. Låter kanske flummigt men jag känner hans närhet så tydligt.
Ja det är många tankar som far runt, och en dag får jag ju svar...Det får vi alla...
Jag stämplar ut, tack för titten!
underbara ledighet!
Barnen hade sparat pengar i sina sparbössor som vi tidigare i veckan gick till banken och växlade in, och de pengarna fick de använda för att handla på Ullared. Och ja, det är mycket billigare där och de fick en hel del. Nöjda och lyckliga åkte vi hem, och sen på kvällen åkte vi till pappa och Angela och så sov barnen över där. Det kändes så konstigt att åka hem utan dem, och det blir liksom kusligt tyst i hela huset. Även om jag vet att dom tycker det är mysigt att vara hos "mormor" och morfar, så saknar jag dem när jag inte har dem runt mig.
Idag gick jag och Malte hem till Morgan och Jeanette. Morgan är Malte bästa kompis och de har så roligt ihop. Det är härligt att se och höra dem leka. Vår familj har de finaste vänner man kan tänka sig, och jag är så tacksam för att ni finns!
Nu väntar middag hos svärpäronen, jag skulle nog ha behövt svälta mig en vecka innan vi ska dit med tanke på hur mycket mat det brukar vara.
Jag stämplar ut, tack för titten!
batteriladdarhelg
Min tanke har hela tiden varit att jobba upp företaget för att sedan anställa någon att göra det jag gör idag. Sen ska jag hålla på med terapibiten. Det jag verkligen brinner för och som jag mår bra av. Och jag vet att jag kommer dit hän, jag måste bara ge det tid.
Jag har iaf bestämt att jag ska starta en meditationskurs. Först ska jag göra det mest för att testa, där de som är med inte behöver betala, och så kan dom hjälpa mig att komma med idéer om hur jag kan göra det hela bättre. Sen ska jag lägga till den grenen i företaget så att jag kan lägga mer tid och energi på det.
Den enda nackdelen är att det får bli kvällstid eller helg, men det gör mig ingenting, så länge jag får göra det jag tycker mest om. Jag nämnde det på facebook och fick bra respons så det ska nog gå vägen det här! =)
Det är så många människor som behöver lära sig hur man varvar ner och samlar kraft, i dagens samhällen är stressen det som man mår sämst över. Förhoppningsvis så blir det bra uppslutning på det hela, men det är jag faktiskt inte orolig för.
Jag har tagit ledigt ons-fre nästa vecka. Så underbart! Vi har bokat hotell tors-fre och ska åka iväg och bara mysa hela familjen. Det längtar jag verkligen efter, och barnen med.
Mina älskade, utan er är jag ingenting.Jag stämplar ut, tack för titten!
saknad...
För ett och ett halvt år sen lärde jag känna Gustav. Han blev min vän och har sen dag 1 legat mig så varmt om hjärtat. Gustav var en ganska så ensam man, men som var så nöjd med det han hade på nåt vis. Han var alltid glad när vi sågs.
Från början var det så att han valde vårt företag som då skulle hjälpa honom att städa hemma och eventuellt handla lite och sådär. Och det blev så att det blev jag som gick till honom.
Han berättade ofta för mig om sina resor, om allt han hade varit med om i sitt liv och han berättade det med en sån värme. Han hade stora planer för framtiden. Han skulle hitta en ny lägenhet och så skulle han flytta. Så fort hans ben blev bättre sa han.
Gustav frågade mig, nästan varje gång, om jag inte kände någon tant som han kunde träffa. Någon som han kunde dela sitt liv med, någon som kunde följa med honom ut och resa, äta middag med honom osv. Jag försäkrade honom varje gång att jag verkligen höll utkik och jag lovade att så fort jag hittade en tant i lagom ålder så skulle jag säga till.
Jag tog mig alltid tid att fika, vi satt alltid nån timme efter det att jag hade städat och pratade. Om allt möjligt.
Jag minns med sån värme de gånger då jag lagade mat åt honom och vi åt kvällsmat tillsammans. Han tittade på mig och log och sa; "åh anna om du bara visste hur annorlunda och så mycket godare det smakar när man äter tillsammans med någon. "
Kring jul och midsommar, ja påsk med för den delen så åt vi tillsammans. Jag åkte och handlade sen delade vi på notan, och så åt vi tillsammans. Han drog fram sin gamla, med betoning på gamla, kamera och tog ett kort på mig och sa att han ville föreviga stunden.
Sen hände det som jag har varit så rädd för, han gick och trillade hemma i lägenheten och slog sig illa. Då hamnade han på sjukhus med ganska så omfattande skador. Jag åkte in för att hälsa på honom, och han sken upp och gav mig en sån där härlig kram.
Sen blev han förflyttad och plötsligt så fick jag inte veta något längre när jag ringde. Dom hänvisade till sekretessen. Och ja - jag vet om att den finns och att jag egentligen hade rätt att veta. Men det gjorde så ont. Dom frågade vem jag var...Och ja...vem var jag egentligen...Gustavs vän...Och då fick jag ingenting veta...
Han kom hem för en vecka sen, svag och mycket sjuk.
Han hade vak hos sig dygnet runt. I torsdags var jag hos honom och hälsade på. Det gjorde mig så ledsen att se honom så svak, blek och mager. Det var inte min Gustav som låg där...Han hade stunder av medvetenhet och när han tittade upp emellanåt så strök jag honom över håret och berättade att jag var där. Han kramade min hand så hårt, nickade och log. SEn somnade han igen. Vetskapen att han visste att jag var där, kändes så skön.
I fredags var han sämre och hade långa andningsuppehåll. En god vän till mig som jobbar inom hemtjänsten satt vak hos honom och det var så skönt. Skönt att veta att det var hon - eftersom han var trygg med henne - men oxå för att jag kunde sitta hos honom, jag kunde vara ledsen och krama honom...
När jag gick därifrån på kvällen så gav jag honom en puss på pannan och kramade om honom. Jag kände att det var sista gången jag såg honom och det gjorde mig så ledsen. Och så blev det. Han somnade in i lördags.
Jag vill tro, jag önskar att han är med sin fru nu. Jag tror nog att han tittar ner ibland, och att han vet att jag tänker på honom, och att jag saknar honom. En dag ses vi igen. Och tills dess - tack för vår tid Gustav 
Jag stämplar ut, tack för titten!
En härlig dag!
Jag är ledig nu i 5 dagar, och sen jobbar jag ons och tors nästa vecka. Känns helt ok faktiskt, att jobba 2 dagar i veckan nu när resten av familjen har semester. Det kunde varit så att jag fick jobba varje dag, eller än värre, jag kunde ha varit tvungen att gå hemma, dvs att jag inte hade några uppdrag. Så jag är fullt nöjd.
Vi firade Hampus 8-års dag i onsdags. Han var så nöjd och fick så många fina paket. Det är så härligt att se när allt är så bra, barnen är nöjda och lyckliga.
Älskade barn, ni ger mig så mycket. Jag kunde aldrig föreställa mig att man kunde älska någon som mycket som jag älskar mina barn.
Trevlig helg!
Jag stämplar ut, tack för titten!
ensamkväll
Jag har verkligen världens bästa vänner, jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på hur underbara människor jag har vid min sida.
I helgen som gick fick jag besök av en kär gammal vän. Ja inte hon är inte gammal, men det var 10 år sen vi sågs sist! Vi har hållt kontakt under alla år och nu äntligen så träffades vi. Det kändes verkligen inte som att det var 10 år sen sist och jag njöt av varje stund vi sågs. I söndags åkte jag och Åsa till Göteborg, och checkade in på Gothia Towers. Det var så mysigt! Vi gick en liten sväng på Liseberg mellan regnskurarna. När vi hade sovit ut ordentligt och ätit en god frukost begav vi oss till...ULLARED. Vi och halva Sverige kändes det som. Det var galet mycket folk! Men eftersom vi inte hade nån stress hem så tog vi det lugnt och fyndade en hel del faktiskt. Man går ut därifrån och funderar på vad man egentligen har handlat när notan slutar på flera tusen...Billig tvål, plastpåsar och annat som man likaväl hade kunnat handla på Ica, men va fasen, det är så så härligt =)
Sigge är iväg ikväll med grabbarna och ser på bio, barnen sover och jag sitter här med ett glas vin och njuter av vetskapen att jag har semester några dagar nu..
Må så gott!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Semester
Den obligatoriska kl 4-ölen intogs varje eftermiddag =)
Kort sagt, vi hade det underbart!
Vi planerar semestern nu, jag och Lina. Och det ser faktiskt ut som att vi kan få vara lite lediga! Vi kommer att vara lediga i 4 veckor, men vi kommer gå in och jobba varje onsdag och torsdag. Då kommer vi ta hand om de som vi har i " Fritt val". Det vill säga min goa Gustav och de andra härliga äldre människorna som vi har hand om. Jag hjälper en ny tant nu oxå. Hon är runt 85, hennes man gick bort för ett år sen och det är först nu som hon faktiskt ber om hjälp. Hon har alltid klarat sig själv, men nu har hon opererat båda knäna så då behöver hon ju lite hjälp. Och det är jag så glad för, hon är alldeles underbar. Min önskan, och förhoppning är att vi ska få fler inom hemtjänsten så att jag får göra det som jag brinner för.
Imorgon har min stora lille kille avslutning i skolan. Jag har lite svårt att förstå att han faktiskt har gått ut 1an redan. Vart tar tiden vägen?? Han har lärt sig läsa, skriva och räkna. Han har lärt sig klockan. Min duktiga duktiga kille, jag är så stolt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Söndag igen
Helgen har iaf varit jättebra, vi har träffat Åsa,Henrik och Axel och bara haft det mysigt. Idag har vi firat Sigges mamma som fyller år. Myycket mat på kort tid - det kan jag väl sammanfatta kalaset med, god mat iofs men man mår ju sådär nu.
Veckan som kommer innehåller mycket jobb, och det är roligt. Jag är så glad och så tacksam att vi har jobb, att vi kan försörja oss på vår affärsidé och att folk vill ha vår hjälp. Vi har fått en del nya medborgare inom "Fritt Val" nu oxå och det glädjer mig. Det innebär att vi får göra "hemtjänstjobb" för de äldre och som ni ju vet så har jag ju min Gustav inom just Fritt val, och han ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer att hjälpa ytterligare en dam nu i veckan med diverse saker och hon verkar himla go hon med. Alla dom som vi har inom fritt val är jättegoa och det är ett rent nöje att gå hem till dem.
"Lycka är att få göra det man vill och vilja det man gör"
En stund i soffan väntar, innan det blir byte till sängen ist.
Ha en underbar vecka!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Så ofattbart...
I fredags kväll fick jag veta att en av mina vänners lille pojke hade drunknat. Lille Wilmer som inte blev mer än 1, 5 år. Det gör så ont i hela mig! Jag lider så med K och hela hennes familj. Det är så orättvist och så fruktansvärt. Jag önskar att jag kunde säga eller göra något som kunde lindra deras smärta men jag vet att det inte går. Ingenting någon säger eller gör kan få Wilmer tillbaks. Lilla älskade barn, han är med änglarna nu. Vila i frid fina lilla barn.
Jag stämplar ut, tack för titten.
Vilken helg!
Vilken underbar helg jag har haft! I lördags åkte jag och Marie till Ystad saltsjöbad. Ett dygn av fullständigt lugn, god mat och underbart sällskap. Vi har pratat och pratat och pratat och där emellan har vi suttit i bubbelpoolen eller i en av de varma bassängerna utomhus. På kvällen åt vi en god 3-rätters middag och drack 3 olika sorters vin. Riktigt god mat var det!
Lite lagom rund under fötterna gick vi sen och la oss, ganska så tidigt, men det spelade liksom ingen roll, vi gjorde precis det vi kände för.
Vi vaknade ganska tidigt och gick och åt en fantastisk frukost, vilken buffé! Synd bara att jag har så svårt för att äta frukost, där var ju hur mycket som helst att välja mellan.
Efter frukosten blev det en runda till på spat och sen avslutade vi med brunch. En buffé med kräftor, räkor, soppor ja allt möjligt. Lika gott var det!
Efter en helg av fullständigt lugn, gick denna dagen åt att utföra en flyttstädning. Det var allt annat än lugnt kan jag säga. Jag känner mig som en pigg 102-åring just nu, och jag tänker parkera mig i soffan och göra precis ingenting.
Imorgon är det sjätte sinnet kurs! Jag längtar!
Jag stämplar ut, tack för titten!
