Utbildningsdagar
Denna veckan har jag utbildning i Helsingborg. Det är mycket information och det är mycket som faller på plats och det är en sån fantastisk känsla när man plötsligt förstår hur allt hänger ihop. Det är ju så mycket som "hänger kvar" från barndomen. Alltså olika behov som inte blev tillgodosedda när man var barn. Allt från så självklara saker som närhet och bekräftelse. Det som är häftigt när man gör tex en regression är att man får större förståelse för varför man reagerar som man gör i olika situationer och varför man om och om igen hamnar i samma situationer ( tex att man känner sig kränkt eller att man inte känner sig förstådd osv).
Imorgon är sista dagen för denna gången. Sen är det bara 1 omgång kvar. I september börjar sista kursen EFB, kallas den.
EFB står för Energi Flow Breathing – Energiflödesandning (en bioenergetisk djupandningsmetod). En mjuk men ändå kraftfull andningsmetod som vi kombinerar med samtal. Metoden ska inte förväxlas med frigörande andning.
***Andningen används för att lösa upp spänningar i kroppen och gör att energin strömmar mer fritt. Den kan hjälpa både mot fysiska, psykiska och känslomässiga problem. Den kan också förbättra tillståndet i kroniska sjukdomar, som ibland förvärras av stress. Effekterna i andningen kan bli välmående, glädje, bättre kontakt med sin essens (det sanna självet, andligt, känslomässigt och kroppsligt), lättare att sätta gränser, leva i nuet, hantera stressituationer, konflikter, släppa kontrollen m m.
EFB kombinerar växelvis djupandning med stresspositioner, kombinationen skapar vibrationer i kroppen som gör att kroppsspänningar, stress m.m. släpper. Metodens syfte för att få kontakt med kroppens behov.
Det är inte förrän man lärt sig gå i samma takt som ens kropps behov då kommer tilliten, intuitionen och en närvaro i nuet
Vilka problem kan behandlas med metoden: Stress, oro, nervositet, ångest, panikångest, fobier. sömnproblem, depression, nedstämdhet, utmattningssymtom, utbrändhet. energilöshet, m.m.**
______________
Det ska bli riktigt spännande med den kursen faktiskt! När jag är klar med den ( dec) så är jag äntligen färdig samtalsterapeut, eller rättare sagt SER-terapeut. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får jobba med det sen, det hade varit lycka för mig. Förhoppningsvis har jag jobbat upp mitt företag så pass mycket tills dess, att jag kan anställa nån att göra det jag gör idag, och jag får syssla med det jag verkligen brinner för. Drömma måste man ju!
_____
Ingela och jag sov på hotell natten som gick. Vardagslyx =) Det är så härligt att ventilera allt som vi har pratat om på utbildningen, det är ju mycket som sätts igång och det är måååånga tankar.
Imorgon ska jag och Åsa gå på VIP-kväll på Nova, det ska bli roligt!
I helgen ska jag och Marie åka på spa, det ska bli sååå härligt!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Imorgon är sista dagen för denna gången. Sen är det bara 1 omgång kvar. I september börjar sista kursen EFB, kallas den.
EFB står för Energi Flow Breathing – Energiflödesandning (en bioenergetisk djupandningsmetod). En mjuk men ändå kraftfull andningsmetod som vi kombinerar med samtal. Metoden ska inte förväxlas med frigörande andning.
***Andningen används för att lösa upp spänningar i kroppen och gör att energin strömmar mer fritt. Den kan hjälpa både mot fysiska, psykiska och känslomässiga problem. Den kan också förbättra tillståndet i kroniska sjukdomar, som ibland förvärras av stress. Effekterna i andningen kan bli välmående, glädje, bättre kontakt med sin essens (det sanna självet, andligt, känslomässigt och kroppsligt), lättare att sätta gränser, leva i nuet, hantera stressituationer, konflikter, släppa kontrollen m m.
EFB kombinerar växelvis djupandning med stresspositioner, kombinationen skapar vibrationer i kroppen som gör att kroppsspänningar, stress m.m. släpper. Metodens syfte för att få kontakt med kroppens behov.
Det är inte förrän man lärt sig gå i samma takt som ens kropps behov då kommer tilliten, intuitionen och en närvaro i nuet
Vilka problem kan behandlas med metoden: Stress, oro, nervositet, ångest, panikångest, fobier. sömnproblem, depression, nedstämdhet, utmattningssymtom, utbrändhet. energilöshet, m.m.**
______________
Det ska bli riktigt spännande med den kursen faktiskt! När jag är klar med den ( dec) så är jag äntligen färdig samtalsterapeut, eller rättare sagt SER-terapeut. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får jobba med det sen, det hade varit lycka för mig. Förhoppningsvis har jag jobbat upp mitt företag så pass mycket tills dess, att jag kan anställa nån att göra det jag gör idag, och jag får syssla med det jag verkligen brinner för. Drömma måste man ju!
_____
Ingela och jag sov på hotell natten som gick. Vardagslyx =) Det är så härligt att ventilera allt som vi har pratat om på utbildningen, det är ju mycket som sätts igång och det är måååånga tankar.
Imorgon ska jag och Åsa gå på VIP-kväll på Nova, det ska bli roligt!
I helgen ska jag och Marie åka på spa, det ska bli sååå härligt!
Jag stämplar ut, tack för titten!
Många tankar...
Mitt huvud snurrar av tankar idag. Jag vet varken ut eller in. En del av mig tycker att det är viktigt att förlåta. Men kan man förlåta allt? Kan man säga " jag förlåter dig" och mena det fullt ut? Om en människa har gjort en illa, på alla sätt som är möjligt, kan man då verkligen från hjärtat förlåta? Är det lättare att förlåta om man vet att personen som har gjort en illa, inte är frisk och kanske inte alltid agerar på ett "normalt" sätt? Och om jag förlåter, kan jag då börja om? Kan jag då lägga det bakom mig? Och om jag förlåter, gör jag det för den personens skull, eller för min egen?
Mitt hjärta blöder, det gör ont och jag vet varken ut eller in. Jag är livrädd. Livrädd för att komma dit hän igen där jag tappar allt mitt självförtroende och där jag inte tror att jag är värd nånting. Där jag lägger all skuld på mig själv igen och där jag känner mig maktlös. Men saknaden är också stor, saknaden efter det normala, saknaden efter att känna mig älskad...ovillkorligt. Jag tror, att jag måste nog inse att jag aldrig komma kunna känna de känslorna, inte från den personen iallafall, men jag kan kanske få något annat. Jag kanske kan få känna lite...Och det kanske är värt det...
Nog om det...
Hampus verkar må bättre igen - tack o lov. Det är så hemskt när ens små hjärtan är sjuka och man inte kan göra nånting som får dem att må bättre.
Lycka - det är min familj och mina vänner.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Mitt hjärta blöder, det gör ont och jag vet varken ut eller in. Jag är livrädd. Livrädd för att komma dit hän igen där jag tappar allt mitt självförtroende och där jag inte tror att jag är värd nånting. Där jag lägger all skuld på mig själv igen och där jag känner mig maktlös. Men saknaden är också stor, saknaden efter det normala, saknaden efter att känna mig älskad...ovillkorligt. Jag tror, att jag måste nog inse att jag aldrig komma kunna känna de känslorna, inte från den personen iallafall, men jag kan kanske få något annat. Jag kanske kan få känna lite...Och det kanske är värt det...
Nog om det...
Hampus verkar må bättre igen - tack o lov. Det är så hemskt när ens små hjärtan är sjuka och man inte kan göra nånting som får dem att må bättre.
Lycka - det är min familj och mina vänner.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Oj vad tiden går!
Nu var det ju jättelänge sen jag skrev, tiden bara flyger iväg...
För tillfället är vi 5 familjemedlemmar. Vi passar hunden Vera som är en "Flatte", alltså en flatcoted retriver. Det är mysigt på många sätt men samtidigt är det rätt drygt om jag får vara ärlig. Hon följer oss som en skugga, om jag lämnar rummet så går hon efter direkt. Barnen kallar på henne heeela tiden och hon blir alldeles uppstirrad till slut - inte undra på. Det är ganska så nyttigt att passa en hund så här, jag känner verkligen att jag inte vill ha hund, inte nu iaf. När barnen är större möjligtvis.
I fredags firade vi Marlene som fyllde år. Hampus däckade i deras soffa halv 8, helt slut stackarn. Konstigt hur man kan lägga sig och sova när det är fullt med folk omkring en som pratar och barn som busar och springer, då är man bra trött!
I lördags var jag hos Marlene igen, på tjejträff. Dels för att fira hennes födelsedag och sen för att hon är klar med sin utbildning. Grymma Marlene, du har min fulla beundran! Vi hade en jättetrevlig kväll hemma och sen gick vi ut senare på kvällen. Och ja..jag kan väl konstatera att jag inte är 25 längre. Fast denna gången kan jag nog skylla lite på penicilinen oxå, jag går på penicilin för öroninflammation och det är ju egentligen ingen hit att blanda det med alkohol. Men men, vi hade iaf roligt på kvällen =)
Dagen efter mådde jag väl inte direkt jättebra. Ett litet möte med Ulrik och sådär. Framåt eftermiddagen piggnade jag till och vi åkte hem till Åsa, Henrik och Axel och åt god mat.
Idag är jag hemma med barnen. Hampus kom upp till oss inatt och var varm som en kamin, kunde inte sova. Inte så konstigt när man får hög feber sådär.
Tanken var att lämna Malte på dagis men när dom kom dit imorse så möttes dom av en kräkdoft och på golvet låg personalen och torkade kräk. En flicka hade precis kräkts så de vände i dörren igen och gick hem. Tur i oturen kan man ju säga...
Jag ska, så fort Sigge kommer hem, åka till Gustav och laga mat till honom. Han hade en önskan sist jag var där och det var dels att få äta hemlagad mat och att ha någon att äta tillsammans med. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på att han alltid sitter och äter själv och att han ALLTID äter sin micromat.
Så, idag ska vi äta kvällsmat tillsammans, ska bli mysigt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
För tillfället är vi 5 familjemedlemmar. Vi passar hunden Vera som är en "Flatte", alltså en flatcoted retriver. Det är mysigt på många sätt men samtidigt är det rätt drygt om jag får vara ärlig. Hon följer oss som en skugga, om jag lämnar rummet så går hon efter direkt. Barnen kallar på henne heeela tiden och hon blir alldeles uppstirrad till slut - inte undra på. Det är ganska så nyttigt att passa en hund så här, jag känner verkligen att jag inte vill ha hund, inte nu iaf. När barnen är större möjligtvis.
I fredags firade vi Marlene som fyllde år. Hampus däckade i deras soffa halv 8, helt slut stackarn. Konstigt hur man kan lägga sig och sova när det är fullt med folk omkring en som pratar och barn som busar och springer, då är man bra trött!
I lördags var jag hos Marlene igen, på tjejträff. Dels för att fira hennes födelsedag och sen för att hon är klar med sin utbildning. Grymma Marlene, du har min fulla beundran! Vi hade en jättetrevlig kväll hemma och sen gick vi ut senare på kvällen. Och ja..jag kan väl konstatera att jag inte är 25 längre. Fast denna gången kan jag nog skylla lite på penicilinen oxå, jag går på penicilin för öroninflammation och det är ju egentligen ingen hit att blanda det med alkohol. Men men, vi hade iaf roligt på kvällen =)
Dagen efter mådde jag väl inte direkt jättebra. Ett litet möte med Ulrik och sådär. Framåt eftermiddagen piggnade jag till och vi åkte hem till Åsa, Henrik och Axel och åt god mat.
Idag är jag hemma med barnen. Hampus kom upp till oss inatt och var varm som en kamin, kunde inte sova. Inte så konstigt när man får hög feber sådär.
Tanken var att lämna Malte på dagis men när dom kom dit imorse så möttes dom av en kräkdoft och på golvet låg personalen och torkade kräk. En flicka hade precis kräkts så de vände i dörren igen och gick hem. Tur i oturen kan man ju säga...
Jag ska, så fort Sigge kommer hem, åka till Gustav och laga mat till honom. Han hade en önskan sist jag var där och det var dels att få äta hemlagad mat och att ha någon att äta tillsammans med. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på att han alltid sitter och äter själv och att han ALLTID äter sin micromat.
Så, idag ska vi äta kvällsmat tillsammans, ska bli mysigt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
