Måndag

Måndag morgon, vart tog helgen vägen? I ett svep var den bara förbi.
Jag känner mig laddad inför den kommande veckan och vi har fullt på vårt schema, det känns jätteroligt. Vi ska bege oss ut och prata hos PRO, på olika ålderdomshem osv. Spännande men nervöst! Vi ska dela ut våra efterlängtade broschyrer och förhoppningsvis så är det väl iaf nån som ringer och vill ha vår hjälp.

Hampus är inne i en skön trots för tillfället. Det har varit rätt lugnt med honom en tid men nu är den här med buller o bong - 6 års trotsen!
Det är ganska påfrestande måste jag säga, vad jag än säger så ska det ifrågasättas och i största möjliga mån ska det göras tvärtom, även om han själv förlorar på det.
Den andra lille fisen där hemma ( Malte inte SIgge) hänger gärna på, han fattar inte varför men det är rätt spännande.
De gråa hårstråna dom samlar ihop sig i en trupp och ger order om att skjuta skarpt. Jag har en hel armé som har intagit min hårbotten, känns jättespännande faktiskt. Speciellt eftersom de är hårda som björntråd och står rakt upp, jättelätt att dölja dem verkligen. Pincetten den åker fram med jämna mellanrum.

Det är oxå en sak som jag har tänkt på på sistone. Jag tror nästan att jag har hamnat i nån 30 års kris eller nåt. Förr tyckte jag att det var hur konstigt som helst hur folk kunde hamna i olika ålderskriser men nu förstår jag precis vad dom har pratat om.
Jag har aldrig tänkt på om jag har rynkor eller inte, inte förrän nu. Nu ser jag ALLA rynkor och dom är många. Dom har gått ihop med de gråa hårstråna och dom är här för att ta över min kropp, jag är övertygad om det. Sen när dom är färdiga med huvudet så går det sakta neråt, sen kommer alla åderbråck, huden börjar hänga och blir gärna dubbelvikt, ja det börjar redan vid hakan (läs hakorna) förresten.

Jag är så glad

Äntligen äntligen äntligen. Broschyren är färdig! Äntligen kan vi börja marknadsföra oss! Nu gäller det bara att dela ut till allt o alla, eller iaf så långt det räcker. Det blev ( såklart) något fel så det blev inte den färgen vi ville utan mer åt rosa hållet, känns sådär men samtidigt är jag så innerligt trött på att vänta så jag känner nästan att jag inte orkar bry mig. Huvudsaken är att vi får ut vårt budskap och att folk får veta att vi finns.

Vi har fått vår första kund!

När jag från första början tänkte tanken att starta företag och allt som jag önskade mig i det, så var det bl a att jag skulle så gärna vilja att färre äldre blev så begränsade, att fler fick komma ut utan att känna hinder. Jag vill vara den som kommer hem och förgyller dagen, på ett eller annat sätt. Vissa behöver bara precis hjälp med städningen och andra är väldigt väldigt ensamma och längtar efter någon att prata med. Den sistnämnde har jag träffat nu. Jag har träffat hennes om jag startade företaget för.

Via en kvinna som heter Linnea som är personligt ombud i kommunen, kontaktade oss och berättade att en gammal dam hade hört av sig till henne och att hon nog behövde vår hjälp.
Vi ringde henne och bestämde tid för att åka dit.
När vi väl kommer dit så skiner hon som en sol och sen börjar hon att prata, hon pratar och pratar och pratar. Stackars arma kvinna säger jag bara.
85 år, sitter helt själv i ett hus ute i skogen. Ingen som bryr sig! Hur är det möjligt?
Den enda som kommer dit och "hälsar" på är en kille som hon har fått kontakt med,som då kommer dit och städar varannan vecka.
Hon sitter där i sitt hus och, kommer inte därifrån. Hon är i stort behov av medicin, medicin som hon verkligen inte kan vara utan heller.
Så, idag har vi då varit och hämtat ut medicin åt henne och handlat hem mat åt henne. När vi kom dit så lämnade vi allt vi hade handlat och så redovisade jag pengarna, men hon bara tittade på mig och sa att " ja ja, det blir så bra så". Hon skickade med mig 2000 kr! Första gången hon träffade oss.
Hon var så glad att nån kom dit och att nån ville hjälpa henne att hon var beredd att lita på oss, fullt ut.
Sen satt vi där i ytterligare en timme och hon pratade och pratade. Lina och jag kände båda två att eftersom vi inte hade något direkt inbokat idag så lät vi henne prata av sig, det hade hon längtat länge länge efter.

Ikväll när jag sitter här så känns det bra i mitt lilla hjärta. Jag har fått göra skillnad för en annan människa, precis så som jag önskade.  Härligt!

Sigge är i Stockholm, åkte igår morse. Båda barnen somnade innan kl 19, vilket nästan aldrig händer.

Imorron tänkte jag sluta tidigare och hämta barnen efter lunch, mysigt.

Jag stämplar ut, tack för titten!


Fredag

Det är nåt skumt med vår hemtelefon. Plötsligt har vi inte det nr vi brukar ha utan ett helt annat! Ringer man hem till oss så går det fram signaler men det ringer inte hemma hos oss. Och ringer jag till nån så kommer det upp ett annat nr på deras nrpresentatör. Hur går detta till? Telia har allvarliga problem kan man säga.
Nu har vi gjort en vidarekoppling från vårt nr till sigges mobil ist, så att det är möjligt att nå oss. Men, man kan även ringa det här andra nr och hamna hos oss. Jag förstår ingenting av vad som händer.
Jag gjorde en felanmälan på internet och fick till svar att det skulle vara åtgärdat den 9e! Dessutom i denna soppan så har min mobil valt att lägga av, eller iaf simkortet. Innan jag har fått ett nytt sådant så har jag då ingen mobil heller, ingen hemtele o ingen mobil. Ingen mobil innebär inget jobbnr heller eftersom det är kopplat till min mobil. Störigt? svar JA!

Så var det äntligen fredag igen. Denna helgen är det utbildning i Helsningborg som gäller, det ska bli så roligt! Mina kursare är så kanon på alla sätt och det är verkligen så himla roligt när vi ses. Denna gången ska vi göra en sk. "livslinje" och så ska vi berätta i ca 1 timme inför gruppen om vårt liv, vad som har påverkat oss genom åren osv. Jag har lite problem med sånt där, jag hoppar gärna över en massa men det är mest för att jag är rädd att vara ointressant och dryg. Det är en träningssak det där så därför är det bra när man får göra såna övningar som vi nu ska göra.

Det blir nog en del regressioner oxå, så det ska bli intressant o se vad som kommer upp denna gången. Vem vet, jag kanske var....en grå gammal gubbe i mitt förra liv =) eller så var jag en framgångsrik dam med obegränsat med pengar - dream on liksom.

Jag har en far som sitter brevid mig och säger att han har jätteont i magen....Jag vill inte åka på nån magsjuka nu! Jag lägger snart benen på ryggen och springer!

Jag stämplar ut, tack för titten!


Med risk för drägelskador

Denna snö! Nu får det vara nog! Det slutar ju aldrig att snöa heller. *suck* Jag som är så peppad och så taggad och vill komma igång o köra, men alltså....

Malte är hemma idag, han har varit lite hostig och förkyld i helgen så vi lät honom vara hemma idag. Det är problem på dagis för tillfället, Malte vill verkligen inte vara där. Så fort vi nämner dagis så blir han alldeles stel och säger att han inte vill dit.
Personalen säger att han gråter med jämna mellanrum under dagarna och vill att vi ska komma. Hur kul känns det?
Där är speciellt ett barn som är ursäkta uttrycket men skit jobbig. Han är där från tidig morgon till sen kväll och är olycklig och det går ut över allt och alla. Slår han inte på barnen så går han loss på möblerna. Han skriker och för liv hela tiden. Det ligger som ett tjockt moln av negativitet när han är där och jag känner hur han bara suger ut all energi när jag kommer.
Antagligen känner Malte likadant, bara det att han inte kan sätta ord på sina känslor.
Så, nu har jag berättat för personalen om hur vi känner så nu förväntar jag mig att dom gör nånting åt det hela. Men man kanske får hoppas förgäves..

___________

Igår var jag och Maria o såg "snabba cash".  Jag satt som klistrad under hela filmen och jag ville aldrig den skulle ta slut. Den var verkligen jättespännande och verkligen sevärd. Sen att han är snygg så man håller på att sätta popcornen i halsen med jämna mellanrum - det får man ta!
SF Bio: Jens Lapidus succéroman Snabba cash blir film

 


Idag när Malte är hemma så är det filmen G-force som går varm här hemma. Jag kan snart den utantill och  bra är den inte men Malte han är helt såld. Vi har iofs tjatat Madagaskar 2 nu i flera veckor så man får väl vara glad för lite variation iaf.


_____________

Med halsont och huvudvärk tar jag nu och drar täcket över huvudet och hoppas på att vakna imorron och må utmärkt!
Susanne: Hoppas ni får en underbar resa!

Jag stämplar ut, tack för titten!

RSS 2.0