Så ofattbart...

I fredags kväll fick jag veta att en av mina vänners lille pojke hade drunknat.  Lille Wilmer som inte blev mer än 1, 5 år. Det gör så ont i hela mig! Jag lider så med K och hela hennes familj. Det är så orättvist och så fruktansvärt. Jag önskar att jag kunde säga eller göra något som kunde lindra deras smärta men jag vet att det inte går. Ingenting någon säger eller gör kan få Wilmer tillbaks. Lilla älskade barn, han är med änglarna nu. Vila i frid fina lilla barn.


Jag stämplar ut, tack för titten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0