vad händer sen...?
Det som är värst med mitt jobb och det jag har valt att göra är att många av våra kunder är äldre människor. Och med det menar jag inte att det skulle vara hemskt att dom är gamla utan att jag nånstans vet att dom inte kommer finnas kvar så länge. Det har man ju aldrig nån garanti för men är man 85 så vet man ju att man inte kommer vara kvar allt för länge.
Den senaste tiden har jag förlorat min vän Gustav, som jag ju har skrivit om. Igår dog en av våra andra kunder. Hon stod mig inte så nära, utan vi har städat hemma på deras gård och jag har inte träffat henne så mycket. Vi har däremot träffat hennes sambo desto mer. Det kändes så konstigt och så fel att komma dit idag, han var mitt uppe i sin sorg och ändå så skulle allting fortsätta som vanligt... ( vi hade frågat om vi verkligen skulle komma och det ville han). Han försökte hålla sina tårar tillbaka och hålla modet uppe. Jag hade velat ge honom en kram, men kände samtidigt att det "inte var på sin plats".
De, eller ja nu är det bara han, bor på en stor gård där boytan är på över 750 kvm. Det är helt galet stort. Det kändes spöklikt att gå där idag.
Det har fått mig att tänka mycket på vad som händer när vi dör.
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta. Och jag tror att när vi träder in i ett liv så skriver vi på ett kontrakt. Där skriver vi på att vi ska lära oss vissa saker, gå igenom saker och ting för att lära oss. Kanske det vi inte lyckades med i vårt förra liv.
Ibland kan det ju kännas som att man har träffat en person förrut, fastän man vet med all säkerhet att det har man inte. Kanske är det så att man har träffat just den personen, i ett annat liv?
Jag kan tänka att jag nog måste ha betett mig illa i mitt förra liv. Jag tror att jag har missbrukat och ljugit och behandlat andra illa, därför får jag det tillbaka i detta livet. För att lära mig...Ombytta roller liksom...
När jag satt hos min mormor när hon låg på dödsbädden och hon när hon drog sitt sista andetag, så såg jag verkligen hur hennes kropp bara blev till ett skal. Hon var inte kvar. Själen hade lämnat henne. Det kände jag så tydligt. Man säger ju att man ska öppna ett fönster när någon har dött, så att själven kan "flyga iväg". Och jag tror att det är precis så.
Men sen är ju frågan, finns man kvar i andevärlden ett tag innan man återföds? Jag träffar ofta min morfar i mina drömmar där jag pratar med honom, och han är ofta här och hälsar på. Låter kanske flummigt men jag känner hans närhet så tydligt.
Ja det är många tankar som far runt, och en dag får jag ju svar...Det får vi alla...
Jag stämplar ut, tack för titten!
Den senaste tiden har jag förlorat min vän Gustav, som jag ju har skrivit om. Igår dog en av våra andra kunder. Hon stod mig inte så nära, utan vi har städat hemma på deras gård och jag har inte träffat henne så mycket. Vi har däremot träffat hennes sambo desto mer. Det kändes så konstigt och så fel att komma dit idag, han var mitt uppe i sin sorg och ändå så skulle allting fortsätta som vanligt... ( vi hade frågat om vi verkligen skulle komma och det ville han). Han försökte hålla sina tårar tillbaka och hålla modet uppe. Jag hade velat ge honom en kram, men kände samtidigt att det "inte var på sin plats".
De, eller ja nu är det bara han, bor på en stor gård där boytan är på över 750 kvm. Det är helt galet stort. Det kändes spöklikt att gå där idag.
Det har fått mig att tänka mycket på vad som händer när vi dör.
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta. Och jag tror att när vi träder in i ett liv så skriver vi på ett kontrakt. Där skriver vi på att vi ska lära oss vissa saker, gå igenom saker och ting för att lära oss. Kanske det vi inte lyckades med i vårt förra liv.
Ibland kan det ju kännas som att man har träffat en person förrut, fastän man vet med all säkerhet att det har man inte. Kanske är det så att man har träffat just den personen, i ett annat liv?
Jag kan tänka att jag nog måste ha betett mig illa i mitt förra liv. Jag tror att jag har missbrukat och ljugit och behandlat andra illa, därför får jag det tillbaka i detta livet. För att lära mig...Ombytta roller liksom...
När jag satt hos min mormor när hon låg på dödsbädden och hon när hon drog sitt sista andetag, så såg jag verkligen hur hennes kropp bara blev till ett skal. Hon var inte kvar. Själen hade lämnat henne. Det kände jag så tydligt. Man säger ju att man ska öppna ett fönster när någon har dött, så att själven kan "flyga iväg". Och jag tror att det är precis så.
Men sen är ju frågan, finns man kvar i andevärlden ett tag innan man återföds? Jag träffar ofta min morfar i mina drömmar där jag pratar med honom, och han är ofta här och hälsar på. Låter kanske flummigt men jag känner hans närhet så tydligt.
Ja det är många tankar som far runt, och en dag får jag ju svar...Det får vi alla...
Jag stämplar ut, tack för titten!
Kommentarer
Trackback
