Oj vad tiden går!

Nu var det ju jättelänge sen jag skrev, tiden bara flyger iväg...
För tillfället är vi 5 familjemedlemmar. Vi passar hunden Vera som är en "Flatte", alltså en flatcoted retriver. Det är mysigt på många sätt men samtidigt är det rätt drygt om jag får vara ärlig. Hon följer oss som en skugga, om jag lämnar rummet så går hon efter direkt. Barnen kallar på henne heeela tiden och hon blir alldeles uppstirrad till slut - inte undra på. Det är ganska så nyttigt att passa en hund så här, jag känner verkligen att jag inte vill ha hund, inte nu iaf. När barnen är större möjligtvis.



I fredags firade vi Marlene som fyllde år. Hampus däckade i deras soffa halv 8, helt slut stackarn. Konstigt hur man kan lägga sig och sova när det är fullt med folk omkring en som pratar och barn som busar och springer, då är man bra trött!

I lördags var jag hos Marlene igen, på tjejträff. Dels för att fira hennes födelsedag och sen för att hon är klar med sin utbildning. Grymma Marlene, du har min fulla beundran! Vi hade en jättetrevlig kväll hemma och sen gick vi ut senare på kvällen. Och ja..jag kan väl konstatera att jag inte är 25 längre. Fast denna gången kan jag nog skylla lite på penicilinen oxå, jag går på penicilin för öroninflammation och det är ju egentligen ingen hit att blanda det med alkohol. Men men, vi hade iaf roligt på kvällen =)
Dagen efter mådde jag väl inte direkt jättebra. Ett litet möte med Ulrik och sådär. Framåt eftermiddagen piggnade jag till och vi åkte hem till Åsa, Henrik och Axel och åt god mat.

Idag är jag hemma med barnen. Hampus kom upp till oss inatt och var varm som en kamin, kunde inte sova. Inte så konstigt när man får hög feber sådär.
Tanken var att lämna Malte på dagis men när dom kom dit imorse så möttes dom av en kräkdoft och på golvet låg personalen och torkade kräk. En flicka hade precis kräkts så de vände i dörren igen och gick hem. Tur i oturen kan man ju säga...

Jag ska, så fort Sigge kommer hem, åka till Gustav och laga mat till honom. Han hade en önskan sist jag var där och det var dels att få äta hemlagad mat och att ha någon att äta tillsammans med. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på att han alltid sitter och äter själv och att han ALLTID äter sin micromat.
Så, idag ska vi äta kvällsmat tillsammans, ska bli mysigt.

Jag stämplar ut, tack för titten!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0