Anna & Knäckebröderna

Torsdagar innebär besök hos min kära Gustav. Jag har ju skrivit om honom förr och jag har kommit att tycka väldigt mycket om honom. Denna goa människa har ingen, han sitter helt själv hela dagarna och det gör så ont i mig. Förra veckan köpte jag med mig en räkmacka åt honom som han kunde ha till kvällskaffet och han blev så glad. Jag brukar hjälpa honom med städningen och när jag är klar med det så brukar vi fika. Jag brukar köpa med mig nån god kaka och så bjuder han på kaffe. Han frågar mig alltid om jag har bråttom, och det brukar vara så att jag har honom sist på dagen så jag brukar ha tid att sitta en stund och prata. Det är så fruktansvärt att veta att han inte har någon att prata med.
Idag när jag kom så hade han köpt 3 röda jättefina rosor åt mig som låg på stolen som jag brukar sitta på. Det värmde så himla gott. Det känns däremot helt underbart att kunna ge av min tid åt någon som verkligen uppskattar det och när man kan göra en skillnad för en annan människa.
Han frågade idag om jag ville åka utomlands med honom, om ett halvår när han inte har ont i benet längre." Jag vet ju att du har familj och sådär men tror du att du hade velat följa med mig ändå och hjälpa mig lite och sådär".. Goa goa Gustav.

Vi tittar just nu på " Sveriges värsta bilförare" och jag tror ändå att jag nog skulle klara av att köra bil bättre än många av dem. Jisses vilka människor, och dom har körkort?!
Imorgon är det äntligen fredag och i helgen ska vi träffa Åsa, Henrik och Axel - det längtar jag jättemycket till!

Jag stämplar ut, tack för titten!