host host

Nu är det min tur. Jag hostar och hostar och det gör ont långt ner i bröstet. Inge kul alls. Men såklart - Sigge ska ju på konferens ons-fre så varför inte?! Jag tror faktiskt inte att Sigge har varit iväg en enda gång utan att antingen jag eller barnen har varit sjuka. Helt galet! Det är ju inte som att jag kan ringa o sjuka mig heller precis. Vi har ingen som kan hjälpa oss och den stressen är inte rolig alls. Angela, Linas mamma, brukar kunna hjälpa oss men hon har opererat sin arm nu och kan inte använda den, så hur jag än mår dagarna framöver får jag snällt gå å jobba och se glad ut. *suck*

Lite uppdatering om helgen;

I lördags kom Åsa, Henrik och Axel hit och vi åt tillsammans och hade en jättemysig eftermiddag och kväll tillsammans. Det är underbart med vänner som man kan umgås med och inte behöva göra nåt speciellt, det är inte så uppstyltat och tillgjort utan man gör det man känner för. Framförallt, så kan jag  vara mig själv, jag kan slappna av och bara vara. Det uppskattar jag jättemycket.

I går åkte vi till Helsingborg. Vi mötte upp Åsa, Henrik och Axel på busfabriken och så gick grabbarna in och lekte medans jag och Åsa åkte till Väla. Riktigt mysigt  var det. Sen kom grabbarna dit och vi åt tillsammans. Superhärlig söndag på alla sätt.

Nä, jag får väl stoppa i mig två alvedon och hoppas på att hostan försvinner lika fort som den kom!

Jag stämplar ut, tack för titten!

Min vän Gustav

Torsdagar innebär besök hos min kära Gustav. Jag har ju skrivit om honom förr och jag har kommit att tycka väldigt mycket om honom. Denna goa människa har ingen, han sitter helt själv hela dagarna och det gör så ont i mig. Förra veckan köpte jag med mig en räkmacka åt honom som han kunde ha till kvällskaffet och han blev så glad. Jag brukar hjälpa honom med städningen och när jag är klar med det så brukar vi fika. Jag brukar köpa med mig nån god kaka och så bjuder han på kaffe. Han frågar mig alltid om jag har bråttom, och det brukar vara så att jag har honom sist på dagen så jag brukar ha tid att sitta en stund och prata. Det är så fruktansvärt att veta att han inte har någon att prata med.
Idag när jag kom så hade han köpt 3 röda jättefina rosor åt mig som låg på stolen som jag brukar sitta på. Det värmde så himla gott. Det känns däremot helt underbart att kunna ge av min tid åt någon som verkligen uppskattar det och när man kan göra en skillnad för en annan människa.
Han frågade idag om jag ville åka utomlands med honom, om ett halvår när han inte har ont i benet längre." Jag vet ju att du har familj och sådär men tror du att du hade velat följa med mig ändå och hjälpa mig lite och sådär".. Goa goa Gustav.

Vi tittar just nu på " Sveriges värsta bilförare" och jag tror ändå att jag nog skulle klara av att köra bil bättre än många av dem. Jisses vilka människor, och dom har körkort?!
Imorgon är det äntligen fredag och i helgen ska vi träffa Åsa, Henrik och Axel - det längtar jag jättemycket till!

Jag stämplar ut, tack för titten!

Storseans

Igår var jag, Linda, Therese, Ingela och Eva på storseans i Malmö. Vi var och såg Benny Rosenqvist. Vad ska man säga om denna mannen...Han har ju blivit rätt så känd, men ska jag vara helt ärlig så imponerade han inte speciellt mycket på mig. Det kändes lite som att han har storhetsvansinne. Me myself and I på nåtvis. Han känns inte äkta, jag vet inte varför men det är något som inte stämmer. Allt som allt varade det i 3 timmar och under iaf 2 timmar så handlade det mest om honom, om hans bok och om hans tidning som han ger ut. Däremellan så var det en kille som sjöng, och så var det då storseans i knappt en timme.
Ofta när det är sånt här så är det precis som att det dras en viss sorts människor till det. Människor som är förlorade i sig själva på nåt vis och som försöker hitta nån mening med allt. Där var tex en som pratade om att hon inte kunde förstå vad det var för mening med att hon som liten blev utsatt för att hennes pappa misshandlade henne och spelade rysk roulette med henne. Detta väljer hon att säga då inför dessa 300 människor som sitter där.
Nästa på tur var en kvinna som på fullt allvar säger; ( Läs med bred skånsk släpig dialekt) " Aassså, ei det heilt normault att man kan snacka mei ett späidbarn? Asså, jag meinar vi har liksom snackat om politik och sånt och han svaurade och rörde på munnen och vevade med armarna å sånt, ei de normalt? "
Då brast det för denna svensken. Jisses vad jag skrattade. Och Linda skrattade. Jag kunde inte inte ens titta på henne för då skrattade jag ännu mer. Till slut såg jag ingenting som tårarna rann. Och jag kunde fasen inte sluta skratta heller. Milde tid. Det kändes som att vi var på nåt jäkla sektmöte och nu skulle vi bli värvade. Det gjorde ju inte saken bättre att Benny himself läspar och pratar ungefär som Tiffany Persson.
För att sammafatta kvällen igår så hade jag hur roligt som helst men jag lär inte ställa mig i kö för att bli spådd av honom iaf.



Idag jobbar jag hos pappa, jag har fixat med lite arkivering och annat smått o gott. Det är himla skönt att få ett litet avbrott faktiskt.

Jag stämplar ut, tack för titten!

RSS 2.0