vilken lycka
Hela veckan har jag gått och varit nyfiken och funderat. Sigge sa i början av veckan att vi skulle åka nånstans på fredagen och jag fick inte veta vart. Jag skulle packa badkläder och ombyte, mer än så fick jag inte veta.
Och så kom fredagen och vi åkte iväg. Barnen åkte till morfar och Angela. Malte ville inte följa med och grät en skvätt. Det gör ju så ont i hjärtat när han blir ledsen. Men, pappa hämtade upp dom och vi fick vinka av en gråtande liten kille.
( Jag ringde ju såklart efter en liten stund och då hade han slutat gråta)
Hur som helst, vi åkte iaf till Ystad och till Saltsjöbadens spa. Där är fantastiskt vackert. Det ligger alldeles vid havet. Sigge hade bokat rum åt oss och vi checkade in. Därefter gick vi till restaurangen och åt god mat, drack gott vin och bara mös.
Efter middagen gick vi en promenad längs stranden och plötsligt stannar han upp, tittar mig djupt i ögonen och går ner på knä!
Anna, vill du gifta dig med mig, säger han och tar upp en röd liten ask.
I asken ligger det en alldeles bedårande diamantring. Till mig! Vilken lycka, så underbart.
Tänk, min Sigge har planerat det här in i minsta detalj och han har gjort det fantastiskt. Jag kan inte bli lyckligare!
Nu väntas planering, planering planering. Vi vill gärna gifta oss till nyår, jag inser att det kan bli svårt att hinna med allt till dess, men framförallt så är risken stor att det redan är uppbokat där vi vill vara. Men, vi ska försöka iaf!
Så, nu vet ni i vilket lyckorus jag är i!
Jag stämplar ut, tack för titten!
