Anna & Knäckebröderna

I fredags åkte vi, hela familjen, till Särö och tog in på spa-hotellet där. Helt fantastiskt, så vackert och så fint på alla sätt. Egentligen skulle jag och Sigge ha åkt själva och  barnen skulle ha varit hos farmor o farfar men eftersom vi inte bokade i tid så hade dom ingenting för oss på lördagen som vi skulle vilja utan bara på fredagen och då hade vi ingen barnvakt så därför fick barnen följa med. Men det blev lika mysigt det, kanske inte fullt så avkopplande som jag hade önskat men mysigt på ett annat sätt. Dom badade och hade det hur bra som helst.
Efter denna avkoppling så tänkte vi att ett besök på Ullared skulle vara kronan på verket. Jag menar, har vi nu stressat ner så varför inte komma upp i varv igen? Oh jisses vad mycket folk där var. Värre än dom delade ut saker. Visst, där är många billiga saker och en massa saker som man köper fastän man inte behöver det överhuvudtaget. Men det är ju billigt! *suck*

 Två trötta grabbar.
_________________

 Spa avdelningen

_________________

 Fantastisk utsikt!

________________

Jag ser fram emot att åka dit närmare sommaren, då är det nog ännu vackrare.

Igår var det ju melodifestivalen, och vann rätt låt? Hrm...nae det tycker nog inte jag. Jag hade hellre sett att Eric Saade vann faktiskt men Anna är oxå duktig iofs.
Barnen lyssnar på "manboy" heeela tiden, Hampus har den på skiva på sitt rum och den har gått varm hela morgonen. Jag lär tröttna på den fortare än jag tror.

Vad ska man hitta på idag då...? Hampus är ganska så förkyld så det blir väl en lugn dag idag kan jag tänka mig, förhoppningsvis hittar solen hit idag...

Idag hände det! Jag har kört!

Japp, tro´t om du vill men det är sant. Jag har kört, och det känns riktigt bra. Sigge och jag åkte ut till industriområdet och så satte jag mig bakom ratten. Hjärtat slog i 190 och jag var alldeles darrig men jag hade gett mig fasen på att jag skulle göra det och jag klarade det. Det gick inte fort men det spelar ingen roll. Jag körde först i ettan och sen växlade jag upp till tvåan och klarade det med. Vilken underbar känsla! Nu längtar jag tills nästa gång vi ska köra!
Känslan som jag har nu är så skön, jag känner mig inte fullt så misslyckad som jag brukar göra, jag känner att jag nog faktiskt kan klara det här med att ta körkort, sakta men säkert.

Hampus och Malte har gjort varsin fin tavla till mig och Sigge som numera pryder väggen i vårt sovrum.

 

Älskade barn, kan man bli annat än glad?

_______________________

Hampus har efter en kväll med evigt hostande som slutade med att han kräktes, äntligen kommit till ro och somnat. Han är så förkyld stackarn, blir till att stanna hemma imorron.

Jag stämplar ut, tack för titten!

Nu är det så där rysligt länge sen jag skrev igen, tiden bara försvinner och jag hinner inte med nånting längre känns det som. Jag går till jobbet varje dag kl 8, och i ett svep så är klockan 4 och det är dax att gå hem igen. Det är fantastiskt att det är så och inte på andra hållet, att tiden bara masar sig fram och det känns som en evighet.
Äntligen så är broschyren som går ut till alla i kommunen ( till dem som söker bistånd dvs, de över 67 år) och äntligen så kan dom välja oss oxå som utförare i kommunen. Känns jättehärligt, nu känns det som att det är på riktigt äntligen.
Vi har fått 3 städjobb, det är ju inte min högsta önskan att få göra det MEN jag är så tacksam för alla uppdrag vi får i företaget så jag bara tackar och tar emot.
Vi ska städa kontorshotellet som vi jobbar i, och jag insåg efter första städningen som var igårkväll, hur stort detta kontorshotell faktiskt är.
Det är fördelat på 4 timmar i veckan, och då blir det ju så att när vi gör det tillsammans så gör vi det på 2. Men jisses vad trött jag var när jag kom hem igår, helt slut!
Värsta träningspasset.
Barbro, som vår underbara lilla gumma i skogen heter, henne träffar vi med jämna mellanrum och det är jag så glad för. Mitt hjärta brinner verkligen för henne och jag är så glad att jag har träffat henne.
Det är en människa med ett sånt stort hjärta och som bara lyser godhet. Och så är hon alldeles ensam. Hon har ingen.
När jag fick tanken om att starta företag så var det precis en Barbro som jag såg framför mig. Jag tänkte på alla de ensamma tanter och farbröder det finns, som inte har någon att prata med. Jag önskade så innerligt att få träffa en av dom och få kunna göra en skillnad för honom eller henne. Och det har jag möjlighet att göra nu. Mitt största problem när det gäller Barbro är att det tar emot i hela kroppen att skicka en faktura, jag vill ju så gärna bara hjälpa henne med allt. Sen inser jag ju samtidigt att hur ska jag kunna överleva med mitt företag om jag aldrig ska fakturera..Barbro får nog bli ett undantag känns det som, och det funkar ju tills nästa tant kommer och jag ska känna lika mycket för henne. Det är verkligen en utmaning det här. Men jag är så tacksam för att jag har möjlighet att göra det.

Sen när det kommer till bokföringsbiten så får jag ont i magen. Jag kan verkligen ingenting om det och det stressar mig nåt väldigt. Jag vaknar på nätterna och kan inte somna om igen, allting snurrar och jag känner att jag håller på att tappa fotfästet. En väldigt obehaglig känsla. Jag har underbara vänner omkring mig som har lovat att hjälpa mig, men det är ändå känslan av att inte kunna, att inte förstå, att inte ha kontroll som gör mig så frustrerad. Jag känner mig så fruktansvärt korkad.

En liten uppdatering om vad som händer omkring mig, mer kommer inom kort.

Jag stämplar ut, tack för titten!