Anna & Knäckebröderna

Äntligen äntligen äntligen. Broschyren är färdig! Äntligen kan vi börja marknadsföra oss! Nu gäller det bara att dela ut till allt o alla, eller iaf så långt det räcker. Det blev ( såklart) något fel så det blev inte den färgen vi ville utan mer åt rosa hållet, känns sådär men samtidigt är jag så innerligt trött på att vänta så jag känner nästan att jag inte orkar bry mig. Huvudsaken är att vi får ut vårt budskap och att folk får veta att vi finns.

Vi har fått vår första kund!

När jag från första början tänkte tanken att starta företag och allt som jag önskade mig i det, så var det bl a att jag skulle så gärna vilja att färre äldre blev så begränsade, att fler fick komma ut utan att känna hinder. Jag vill vara den som kommer hem och förgyller dagen, på ett eller annat sätt. Vissa behöver bara precis hjälp med städningen och andra är väldigt väldigt ensamma och längtar efter någon att prata med. Den sistnämnde har jag träffat nu. Jag har träffat hennes om jag startade företaget för.

Via en kvinna som heter Linnea som är personligt ombud i kommunen, kontaktade oss och berättade att en gammal dam hade hört av sig till henne och att hon nog behövde vår hjälp.
Vi ringde henne och bestämde tid för att åka dit.
När vi väl kommer dit så skiner hon som en sol och sen börjar hon att prata, hon pratar och pratar och pratar. Stackars arma kvinna säger jag bara.
85 år, sitter helt själv i ett hus ute i skogen. Ingen som bryr sig! Hur är det möjligt?
Den enda som kommer dit och "hälsar" på är en kille som hon har fått kontakt med,som då kommer dit och städar varannan vecka.
Hon sitter där i sitt hus och, kommer inte därifrån. Hon är i stort behov av medicin, medicin som hon verkligen inte kan vara utan heller.
Så, idag har vi då varit och hämtat ut medicin åt henne och handlat hem mat åt henne. När vi kom dit så lämnade vi allt vi hade handlat och så redovisade jag pengarna, men hon bara tittade på mig och sa att " ja ja, det blir så bra så". Hon skickade med mig 2000 kr! Första gången hon träffade oss.
Hon var så glad att nån kom dit och att nån ville hjälpa henne att hon var beredd att lita på oss, fullt ut.
Sen satt vi där i ytterligare en timme och hon pratade och pratade. Lina och jag kände båda två att eftersom vi inte hade något direkt inbokat idag så lät vi henne prata av sig, det hade hon längtat länge länge efter.

Ikväll när jag sitter här så känns det bra i mitt lilla hjärta. Jag har fått göra skillnad för en annan människa, precis så som jag önskade.  Härligt!

Sigge är i Stockholm, åkte igår morse. Båda barnen somnade innan kl 19, vilket nästan aldrig händer.

Imorron tänkte jag sluta tidigare och hämta barnen efter lunch, mysigt.

Jag stämplar ut, tack för titten!