Svåra ord...
Nu när jag har recenserat ( stavas det så? läs gärna med skånsk dialekt" räsänseirat"...) böcker till min utbildning så har jag stött på en hel del intressant läsning. Bl a så stod det i en bok om hur man lägger märke till olika saker beroende ´på vilken sinnestämning man är i. Kommer du till ett nytt ställe och du är hungrig så är det oftast matställen som du minns sen om du berättar om platsen du har varit på. Likadant är det ju om man är känslomässigt labil, då är det lättare att bli misstänksam mot andra människor, man kan lätt överanalysera vad som händer och hur andra i ens omgivning bemöter en.
Har man en bra dag eller bra period om man hellre vill kalla det det, ja då lägger man inte lika mycket energi på att undra och ta åt sig saker. Men om man är i en dålig relation tex, och kanske inte riktigt är medveten om det då är det lätt att man försöker projicera sin ilska och frustration på andra. Nånstans måste det ju ta vägen. Det är helt naturligt. Men även väldigt farligt. Inte alla kan se genom "mönstret" och då bildas en ny krock där då nästa tar åt sig och börjar analysera, säkert helt i onödan.
Det är ganska så skönt när man faktiskt kan se hur och varför en situation uppstår, man förstår varför för att man vet bakomliggande orsaker, men det gör ju inte att det gör mindre ont när man får " ta skit" för att någon som står en nära egentligen mår dåligt. Man kan ju göra det till en viss gräns, och när den gränsen är nådd, då är det svårt att göra det ogjort. Man kan förlåta mycket, men det är svårt att glömma och börja om.
________
Lina har semester nu i 3 dagar så idag har Sigge fått vara vikarie igen. Vi var först på vårt "stora" ställe och städade, och med stora så menar jag 750 kvm boyta. Det är gigantiskt. Till det ska det tilläggas att det är ett äldre par som bor där, dom är runt 80 år. Tanten jobbar fortfarande heltid (!) i Malmö och är borta i veckorna. Alltså är det bara farbrorn som bor där mer eller mindre. Det är helt omöjligt att hitta tillstymmelse till damm, så det känns lite som ett museum när man går där med sin dammtrasa. Men, jag är så glad att vi fick uppdraget och det är en sån go känsla när man får uppdrag som är återkommande och när man vet vad man har för inkomst varje månad.
Sigge som vikarie får högsta poäng. Jag gick ju såklart efter honom hela tiden och med jämna mellanrum så sa jag " ap ap ap, du missade lite där! Ner o gör 50 armhävningar!"
Och det gör han ju såklart.
Inte.
Vi är ett bra team jag och Sigge. Jag är övertygad om att Gud har sänt honom till mig.
Barnen har sovit hos "Uffa", alltså morfar inatt så vi ska åka och hämta dem nu, jag längtar mig blå efter dom. Det är så tomt och så tyst när inte dom är hemma. Men jag vet ju samtidigt att dom har det så mysigt när dom sover över. Jag vet ju hur det var när jag var liten och sov hos min mormor och morfar, det var fullständig lycka.
Ikväll kom min underbara Maria hit. Med sig hade hon en liten present och ett jättefint kort. Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Tack Maria!
Sängen kallar och John Blund har just anlänt.
Jag stämplar ut, tack för titten!
