Anna & Knäckebröderna

Torsdag, snart helg igen. Tiden rusar iväg och de gråa hårstråna dom ligger minsann inte på latsidan. Dom rider på den vågen och förökar sig mer än någonsin. Det är ju rätt konstigt när man tänker på det. Jag menar jag är ju bara 25...eller ja 25 +. Nåt år hit eller dit, spelar väl ingen roll.


Spinkige kannibalen satt och gnagde på sin egen arm när en kompis kom förbi:
– Men vad i jösse namn håller du på med?
– Jo, jag var till doktorn imorse och han gav mig rådet att äta upp mig.

För tillfället är jag väl kanske inte den på jorden som har det bästa självförtroendet och den som känner att man är kung över världen.
Idag i butiken så var det flera st som tittade på mig, nästan spände ögonen i mig och frågade om jag verkligen verkligen hade gjort rätt. Och nånstans, även om jag vet att jag har gjort rätt så får dom en att tvivla. Jag tycker inte om den känslan alls.
Jag var med på stängningen idag och jag inser ju att det kommer ta lång tid för mig att fixa allt som ska fixas innan man går hem. Linda har min fulla beundran som fixar detta helt själv, då menar jag att driva rörelsen och allt vad det innebär.
Men, jag kämpar på och hoppas på att jag fixar detta.

Jag är som en zombie för tillfället och ryggläge i soffan är det som gäller.

Jag stämplar ut, tack för titten!