Regression

Idag fick vi lära oss ännu mer om regression och hur det går till. Vi fick vara två och två och den ena skulle vara klient och den andra vara terapeut. Idag var jag klient så imorron får jag vara terapeut.
Det var annorlunda men väldigt spännande.
Jag hade lite svårt att komma ner i djup avslappning vilket innebar att jag inte riktigt kunde fokusera men jag tycker ändå att det gick bra och att jag kunde klara av det.
Vi började med att gå igenom ett av mina tidigare liv.

Jag var i USA, tror jag det var, i en stor stor stad. Jag var en pojke i 10 årsåldern. Av någon anledning så var jag alldeles ensam i denna stora staden. Allt eftersom vi gick igenom det livet så kom jag senare i det livet, att upptäcka att jag har varit nån form av högt uppsatt chef på en fabrik. Jag åkte i en fin bil och hade en chaufför som körde mig inne på fabriksområdet och jag hade många anställda som tog av sig sina mössor och vinkade åt mig. Jag bodde i ett ganska så fint hus tillsammans med min fru och våra 2 barn. Hembiträde hade jag oxå =)
Det livet kunde jag se att det slutade med att jag låg i en öppen kista och nedanför mig satt en liten flicka med en bukett torkade blommor i händerna.

Jag hann även gå igenom ett liv där jag var en gammal tant och jag hade min 50 åriga son som bodde hemma och verkade inte någonsin skulla flytta. Där kände jag en fruktansvärd frustration och jag kände att han störde mig nåt oerhört.

Det är häftigt det här med regression och jag ser fram emot att lära mig allt om det.

Tjejerna som jag går ihop med är helt suveräna och jag känner en sån samhörighet. Det faller sig så naturligt att prata om det mesta och det är himla skönt. 

Hur härligt det än är när man får hälsa på en go vän, så är det så härligt att få komma hem o krama mina grabbar. Malte gav mig först en stor kram och sen höll han sina händer på mina kinder och så tittade han mig djupt i ögonen och så sa han:

" Heijh mamma..vet du mamma...? jag sovde i min säng heeeeila natten"
Älskade barn.

Hampus gav mig världens goaste kram han med. Obetalbart är det och jag skulle vilja frysa stunden då jag kramar mina barn och bara behålla den känslan för evigt.

Min underbara sambo som är världens mest förstående och som så gärna vill veta allt om min utbildning var försökskanin igår och fick genomgå en vägledd meditation. Han säger ( om det är för att vara snäll vet jag inte) men han säger iaf att det var en jätteskön upplevelse, vilket jag oxå kände när jag gjorde det första gången.

Imorron är det sista dagen för denna "omgången" sen ska jag tillbaks först i november och däremellan är det självstudier.

Dags att ladda batterierna.

Jag stämplar ut, tack för titten!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0