Övningskörning!
Jag har bestämt mig. Det är skitjobbigt men nu har jag bestämt mig. Jag ska övervinna min rädsla och jag ska ta mitt körkort.
Jag är så jäkla rädd för att misslyckas, men jag tänker att om alla andra kan - då ska väl för fasen jag oxå klara det...
Jag har en väldigt förstående och väldigt pedagogisk sambo som vet hur rädd jag är, och hur stort det är för mig att ens sätta mig bakom ratten, men det har jag gjort idag och för mig var det en liten seger. Att jag vågade liksom.
Vi körde ut till ett område där det inte fanns några andra bilar och så satte jag mig bakom ratten. Hjärtat slog fort och jag var alldeles skakig i mina händer. Jag satte mig till rätta och så fick jag ställa in stolen så att det passade mig och jag kände att jag satt bra. Jag startade bilen och så fick jag träna lite på att bara släppa kopplingen och ge gas, vad händer då? Jo motorstopp. *suck*..
Det blev inte mycket mer idag, men jag har iaf suttit bakom ratten! Alla i min närhet tycker antagligen att jag är hur löjlig som helst, men jag kan inte rå för hur jag känner. En del av min terapi är att skriva om det, att liksom "erkänna" att jag är rädd. Tja, vem vet, hjälper det så att jag tar mitt körkort, så gärna för mig!
Jag tror att Hampus mission för tillfället är att driva mig till galenskap. Allting ska ifrågasättas och allting ska göras tvärtom. Flera ggr om dagen blir vi ovänner och det är jättejobbigt. Jag tror, att för tillfället så ska han försöka hitta vem han är, han har nya vänner som han håller på att lära känna, och vet kanske inte riktigt sin "plats" i gänget. Men - föräldrar är ju till för att trotsas, så det är väl bara att härda ut. Jag menar, dom gråa hårstråna som blir fler o fler på mitt huvud, dom kan jag ju färga bort.
Dags för film, Ironman...Sigges val =)
Jag stämplar ut, tack för titten!
Klart att du fixar det Anna!!!! Ett steg i taget bara...rätt inställning!!! Många höstkramar till hela härliga familjen....