Klippning = klubba!
Började dagen hos Linda, och sakta men säkert så går det lite bättre dag för dag. Linda sa åt mig idag att jag inte skulle vara så rädd för att göra fel, att det mesta går att rätta till om det skulle bli fel. Visst det är skönt att höra men så tänker ju jag då, att tänk om jag skulle göra ett fel som inte går att rätta till då? Så jag ställer till det för henne...
Malte mus ska klippa sig idag, och det viktigaste när man går till frissan, enligt honom, är ju den obligatoriska klubban efteråt. Han frågar många ggr under tiden som han blir klippt, att hon verkligen har klubbor och att det är helt säkert att han ska få en sen.
Jeanette som klipper honom är jätteduktig på alla sätt och Malte gillar henne.
Han har haft världens skräck för att klippa sig, han har vrålat och försökt slänga sig av stolen, men sen vi bytte frisör till Jeanette, så har det gått mycket bättre. Skönt!
Det skulle jag aldrig ha skrivit. Vilken mardröm att gå å klippa Malte idag. Han skrek som besatt och skulle minsann inte klippa sig. Långt om länge, med klubba i handen och med jämna skrik så lyckades Jeanette klippa honom. Stackars de andra som satt där.
Jag vet inte om det har med åldern att göra, men han är väldigt intresserad av hur han ser ut i vissa miner. Han brukar gå in i vårt sovrum när han är ledsen och så speglar han sig hur han ser ut. Det var lite så idag oxå, han grät och tittade sig i speglen och sen spädde han på rätt ordentligt.
Men det blev bra till slut ändå =)
När vi cyklade hem så träffade vi en av Hampus gamla dagiskompisar och dom blev båda glada och pratade i ett. Efter ett tag så säger Hampus;
"Linus, du får gärna ringa om du vill leka nån dag"
Då svarar han;
" Alltså måste jag det? för att jag har fått Adams nummer nu och vi leker rätt mycket o så nu"
Barn är för härliga, ärliga om inget annat!
Efter en hård dag på jobbet/jobben så ska jag nu bara precis mysa med mina godingar här hemma.
Jag stämplar ut, tack för titten
