Bus!
Idag bar det av till Helsingborg och till "Busfabriken". Barnen var i eld o lågor och bilfärden dit var som en evighet, iaf om man frågar Hampus. Vi hade kört 1 km och då började han att fråga när vi var framme, eller om vi iaf hade kört halvvägs. Det kan ju tilläggas att det tar ungefär en timme att köra dit härifrån. 
Det var verkligen jättebra på Busfabriken, det var mycket större än jag hade föreställt mig och en massa barn överallt. Man kan tydligen ha barnkalas där så det fanns 7-8 rum som var inredda med olika teman där barnen då kunde sitta o äta.
Jag kände att jag blev som barn på nytt jag med. Det är hur roligt som helst att klättra och åka rutschkana. Sen kommer det då ställen där jag tänkte att jag nog skulle fastna om jag försökte ta mig igenom. Jag såg mig försiktigt omkring så att ingen skulle se vad jag skulle göra. Jag kom ju då inte inte gå igenom en passage( konstigt hur smala dom gör dom!! harkel....) så, vad jag fick göra var att försöka åla mig under ist. Och när jag har kommit halvvägs så inser jag att risken är stor att jag fastnar här och Hampus hade försvunnit för länge sen. Så...antingen så fick jag kämpa för mitt liv eller så hade jag fått ropa på hjälp, och det sistnämda var inget alternativ så jag kämpade så svetten lackade. Men jag kom loss - wohoo. Och det var nog bara 4-5 pappor som satt och följde min kamp intresserat, det insåg jag först efteråt när jag kikade neråt och såg dom sitta där med en kaffekopp i handen och log.
Sen blev det en tur till Väla köpcenter, till barnens stora förtjusning. Det var vi och alla andra i skåne som åkte dit idag. Tanken var att hitta vinterjacka och vinterbyxor till Hampus, mest så man har det gjort liksom.
Hampus var helt knäckt, de första jackorna som han provade gjorde han utan större motstånd men sen när han skulle prova jacka nr 5 och dessutom termobyxor, då brast han. Han fullkomligt brölade ut" Maaammma jag ooorkar inte mer nu, jag är så svettig, jag klarar inte det mer" och tårarna dom sprutade.
Behöver jag säga att ALLA tittade? Ja, stackars barn. En fin vinterjacka blev det iaf. Byxorna får vi kämpa vidare med vid ett senare tillfälle.
Det blev en skön promenad nu ikväll tillsammans med Maria, alltid lika skönt att babbla av sig lite. Ännu bättre med en god vän som kommer med goda råd när man som mest behöver dom.Tack Maria.
Jag stämplar ut, tack för titten!
