Anna & Knäckebröderna

Barnen har varit hemma idag. Hampus har mått bra, ingen feber men han är ju inte riktigt hundra, då får man inte feber. Farmor o farfar har passat dom och det har varit lek från det dom kom tills dom gick.

Vi fick besök av min kära svägerska Marlene, och hennes goa goa barn Pontus och Amanda. Malte blev så klart överlycklig att hans bästa kompis kom och dom lekte och hade roligt.
När jag ser lilla Amanda som är 2 månader, så kan jag knappt tänka mig att mina grabbar har varit så små, det känns nästan overkligt. 

I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är en björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader. Jag skulle kunna leva med det.
Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat. Jag skulle kunna leva med det också.
När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.
När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar. 

Jag skulle absolut kunna leva med det. När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar. Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.
När ungarna blir irriterande klappar man till dom med. Jag skulle definitivt kunna leva med det.
 Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning.
Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett. Japp, jag skall bli en björn....

 

Jag stämplar ut, tack för titten!