Anna & Knäckebröderna

Vilken helg, jag är så otroligt lycklig för att jag har fått möjlighet att gå min utbildning. Idag var jag både terapeut och klient i  regression, eller ja, inte i samma förstås utan i två olika då. Det är helt fantastiskt vad det är man kan uppleva. Idag skulle vi fokusera på KÄNSLAN och stanna i den, alltså när en känsla dyker upp, även om det är obehag eller om det är något som gör en ledsen så skulle man stanna kvar och känna. Det var jobbigt kan jag säga. Det dök upp känslor hos mig som jag normalt sätt bara tvingar bort, nu fick jag stanna kvar och känna. Jag fick både hjärtklappning och jag blev väldigt ledsen. Det är något som jag lyckas tränga undan och som vill fram. Sen får jag väl se hur långt jag "vågar" gå i det hela.
Det var minst lika häftigt att få hålla i en regression. TJejen som var min klient fick en massa känslor och upplevelser, men hennes sätt att reagera var att skratta och det kan vara minst lika förlösande och skönt, lika väl som att man gråter. Lite lättare som terapeut att hantera om någon skrattar än om någon blir väldigt ledsen, lättare att be henne stanna kvar i en lycklig och glad känsla än om man är förtvivlat ledsen.

TJejerna som jag går ihop med är alldeles fantastiska allihop och jag ser fram emot varje gång vi ska träffas.

Nu ska jag lägga mig för kvällen och samla kraft inför morgondagen då föreläsning väntar.

Jag stämplar ut, tack för titten!