klippning och annat
Idag har varit en jättemysig dag. Hampus gick i skolan fram till kl 11, sen hämtade jag och Malte honom och vi mötte upp pappa för en lunch tillsammans.
Efter det åkte vi hem så malte fick sin middagsvila. I eftermiddags bar det av till Jeanette för en klippning och innan dess hann vi med en god fika oxå. Jag var lite nervös att Malte mus skulle totalvägra att bli klipp men det gick jättebra. Kan vara så att det var munken rullad i socker som han åt innan, det kan vara så att han var lite hög på socker...att det på nåt vis skulle göra honom lite gladare, inte alls så att jag hoppades på det..Jo nu ljuger jag, det var precis det som var min tanke och det funkade! Tack o lov. Sist han klippte sig så skrek han så in i norden och jag tyckte så synd om alla som satt i salongen, men som sagt, denna gången gick det bra!
Jeanette som klipper barnen berättade att hon hade haft en liten kille inne häromdagen som hade berättat att han ville bli klippt som Hampus.
Jahaa, hade hon frågat, vem är Hampus?
Och när han då beskrev Hampus att dom går i samma klass och att han har en lillebror som heter Malte osv, då förstod Jeanette att det var min Hampus det handlade om.
Så otroligt sött, han ville ha samma frissa som Hampus.
Malte skulle oxå -såklart- ha likadan frissa, och samma färg.
Dagens bästa;
En stockholmare som precis fått sin jaktlicens var i Skåne för att jaga and och hade blivit tilldelad ett jaktområde bredvid en gård mitt på slätten.
Utanför gården stod en bonde och tittade intresserat på.
Plötsligt kom några änder flygande och stockholmaren lyckades träffa en av dem.
Nu hände det sig så att den landade på bondens mark, precis utanför jaktområdet.
Stockholmaren rusade snabbt dit för att plocka upp anden, men bonden var redan där och sa: ”Anden landade på min mark och då är den min.”
Stockholmaren började argumentera, men bonden stod på sig och sa : ”Kan vi inte komma överens får vi göra upp med en koddaspark.”
Stockholmaren frågade vad det är för något.
”Det går till så att vi ställer oss mittemot varandra. Sedan sparkar jag dig allt vad jag kan i skrevet, och sedan gör du likadant på mig. Den som skriker minst får fågeln.”
Stockholmaren var tveksam, men ville gärna ha anden, så han gick med på förslaget.
Skåningen rättade till trätofflorna och drog sedan till det värsta han kunde.
Stockholmaren sjönk ihop men sa inte ett ord. Efter ett par minuter hade han rest sig och ställt sig beredd.
Då sa bonden: ”Jag har tänkt på saken. Du kan ta anden
Jag stämplar ut, tack för titten!
