Anna & Knäckebröderna

Pappa o Angela är jourhem och just nu har dom en ung tjej  med en liten bebis boende hos sig. Det är en flicka som mår väldigt dåligt och som behöver hjälp och stöttning.

Jag känner väldigt mycket för denna tjejen och jag har erbjudit mig att vara lite av en kontaktperson till henne. Hon behöver en vän, nån som lyssnar och nån som hon kan hitta på lite saker med. Det behöver inte vara så mycket, men att ha någon, någon som är i hennes ålder.
 Jag känner att dels så hade det känts bra i mitt hjärta att kunna hjälpa någon annan, och sen hade det känts skönt att få kunna ge tillbaks till pappa, för allt han gör för mig. För indirekt när jag hjälper tjejen så hjälper jag ju pappa.

Vi får väl se hur det blir, jag har erbjudit mig sen återstår det att se vad som blir av det.

Vår lille drömmare där hemma är mer disträ än någonsin. Jag syftar på Hampus. Jag vet inte om det tillhör när man är i 6 års åldern eller om han bara är ruskigt lik pappa, min pappa.
Ibland så pratar jag med Hampus och han svarar, men om jag sen frågar honom vad det var jag frågade, så har han inte en suck. Min pappa är precis likadan.
Jag brukar be Hampus att upprepa det jag har sagt, så att jag vet att han verkligen har lyssnat.

---

 

---

Av nån anledning så kom jag att tänka på tv-serien "smash", jag kanske är den enda som minns den men garvade-det gjorde jag! swish!


Nu stämplar jag ut, tack för titten!