Anna & Knäckebröderna

35 sekunders solning idag, det tar sig.
Jag ska ta prover för mitt kolestrol oxå, men jag har en ursäkt varje morgon för att slippa. Jag gillar inte att ta blodprov, men å andra sidan, vem gör det egentligen? Jag måste kolla det så jag har koll på om jag måste medicinera eller så. Jag har hela tiden trott att högt kolestrol hängde ihop med åldern på nåt vis. Jag trodde jag var lite för ung för att "kunna" ha problem med det. Men icke - åter igen- jag är inte så ung som jag tror.

Jag har just bestämt med mig själv att jag ska ta en tur till stan efter jobbet, det är ju trots allt sommar rea, man kan ju kolla liiiite iaf.

---

Fram tills jag var runt 19-20 år nånting så hade vi inom familjen (kusiner och farmor o farfar) en stuga i värmland, närmare bestämt i Karlskoga. Den låg alldeles intill en sjö, helt fantastiskt vackert var där. Många av mina fina minnen är därifrån. Vi har badat som tokar om somrarna och åkt pulka och skridskor på vintrarna.
Det fanns inget rinnande vatten så vi fick hämta vatten i en brunn på tomten, och alltid när man hade slängt ner hinken och sen drog upp den igen, så var det fullt med myror i vattnet.
Vi hade bara utedass och jag minns hur jag satt där och tänkte att tömningsbilen säkert skulle komma precis när jag satt där, eller ännu värre - att en älg skulle komma och nosa mig i baken. ( detta var när jag var liten då alltså).
Jag minns när jag och farmor var alldeles ensamma där en kväll när det åskade jättemycket och plötsligt slog blixten ner i tv. Jisses vad rädda vi var då.

Ett tag efter att farmor hade gått bort så tog pappa och mina kusiner beslutet att sälja stugan, mycket därför att ingen bor kvar i Karlskoga längre och det skulle innebära att det hade blivit svårt att underhålla både hus och tomt.

Idag ringde min kusin och sa att stugan var till salu nu igen, och dom har rustat upp den ordentligt, och priset - det är uppe i 1, 3 miljoner! shit pommes frittes!
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/444452
När jag ser bilderna och minns tillbaks så känner jag en stor saknad och samtidigt så är jag så tacksam att jag som barn fick uppleva allt jag gjorde där, vilket har gett mig fantastiska minnen....

Saken är den,att när vi hade stugan så såg den inte alls ut som den gör nu, Då var det en gammal hederlig stuga, med en hemmasnickrad brygga.
Pappa sa just idag att om han hade haft kvar den än idag, så hade han inte gjort nånting vid den alls ( ja förutom nödvändig målning och så), utan han hade låtit den vara just en stuga, en mysig sommarstuga. Men, smaken är som baken. Den som köper den nu, köper ju den just för allt som där är nu. Den som köpte den av oss såg möjligheterna vad han kunde göra.

Nu ska jag se på "desperate".
Jag stämplar ut, tack för titten!