Anna & Knäckebröderna

Tillbaks efter en jätte härlig helg i Uddevalla. Fastän vi bor långt ifrån varann och inte ses så ofta längre, så var det ändå precis som förr. Jag fylldes av ett rus av lycka som strömmade genom min kropp, det var så underbart och se att allt var så bra, att Carina mådde så bra, att hon har en alldeles underbar pojkvän som gör henne lycklig. Hon är fortfarande lika vacker, tja, det var som att färdas tillbaks till gymnasiet igen, bortsett från att jag definitivt inte ser likadan ut.


När vi körde upp så regnade det nåt helt galet, det regnade så mycket att vi fick köra i 70 km/tim i princip hela E6an, och då var drygt. Folk kör som galningar ändå, och många verkar tro att vattenplaning inte kan drabba dem.
Resan hem gick betydligt smidigare, bättre väder framförallt.
Vi stannade i Göteborg och så gick vi på Universeum. Det var häftigt måste jag säga. Barnen var alldeles ifrån sig  emellanåt och tyckte det var nåt alldeles speciellt. Det var MYCKET folk, och det var lite drygt men annars var det kanon.





Att åka bil längre sträckor med små barn kan vara....ja vad ska jag säga, ganska så påfrestande.

-Maaamma?
-Ja?
-Du maaamma....maaammma- MAMMA!!
-Jaa vad är det?
-Du mamma....aauum...jag har glömt det..

- Maaaalte sluuuuuta, du får inte hålla på min sida av mittenkudden! Maaaamma säg till haaaaan!
-Haaampuuus, aaaaaaaaaj! Mamma han slådde maaaaaaj!!!
-Noääää det gjorde jag inte aaaalls det!! Han slog Maaaaj! ( skånska mig)

Vid det laget har jag intagit mina lugnande och sitter med en dimmig blick och gungar fram o tillbaks där fram.
Nä....inte riktigt, men jag börjar förstå mina föräldrar mer nu, de gånger då pappa fick tokspel när jag o Danne bråkade hela tiden i  bilen så fort vi skulle nånstans.
Jag minns speciellt ett tillfällen när han fick nog och bara körde in bilen till sidan och stannade sen gick han ur. Vi slutade ju att bråka och undrade vad som stod på, helt oförstående att han hade fått nog.
Jisses vad vi kunde bråka - stackars pappa många ggr...

Vi hade kört i ca 10 minuter när Hampus började fråga om det var långt kvar...
- Njae...en liten stund är det allt..

Jag har hämtat ut biljetterna till Sunny stand-up idag, ska bli så roligt att åka och se dom imorron! Så nu  ber jag till vädergudarna att ordna fint väder, eller iaf uppehåll imorron kväll.
Tänkte slänga ut melon eller nåt annat i trädgården - som offergåva.. Sen får Sigge göra sin offerdans, så ska det nog gå vägen.