Anna & Knäckebröderna

Imorse precis innan vi skulle sticka så ringde Sasha (grannen för er som inte vet) och berättade att vinterkräksjukan hade landat hos dom. Ella hade kräkts inatt, Alice vet jag inte men det lär komma. Dom säger ju att det bara behövs en enda droppe saliv för att man ska bli smittad och oddsen för det när man har barn som kräker är ju rätt stora. Den enda fördelen med kräksjukan är att det går ganska snabbt över. För min egen del så kan jag väl stå ut, men jag blir alltid så orolig när det gäller barnen. Vi vuxna fattar ju att vi måste dricka men barn vill ju oftast inte det för dom vet att dom kräker ännu mer då.
Den gången när Hampus var förstoppad och började kräkas ist slutade ju med att han fick vätskebrist och blev alldeles uttorkad. Att se honom på barnakuten med slangar och grejer, alldeles utslagen, det vill jag aldrig mer uppleva. Det går ju så snabbt oxå, att dom blir uttorkade dom små.

Min mormor sa alltid att om man hade nån i ens närhet som kräktes så skulle man ta 10 hela vitpepparkorn och svälja dom, så skulle man slippa att bli smittad. Men om jag sväljer en hel burk med korn, är jag då skyddad för angrepp från flera håll?  jag tror jag satsar på munskydd, vitpepparkorn, desinfektionsmedel på händerna samt att jag helt enkelt isolerar oss från omvärlden fram tills april nånting. Stänger alla ventiler och fönster.Vet dock inte hur vi ska kunna få hem mat...nån i affären kan ju vara smittad och även om nån handlar till oss och sen sätter det utanför dörren så kan vi ju ändå bli smittade för tänk om den personen har hostat och lite saliv har hamnat på påsen, då e det ju kört!

Så fort nån i min omgivining är sjuk så börjar jag att känna efter om inte jag oxå mår lite illa, det är precis vad jag sysslar med nu.

Jag försöker alltid leva efter tanken att varje dag göra en god gärning, det behöver inte vara så mycket. Att säga hej till någon kan ha stor betydelse, det kan få den personen att lysa upp.
Jag minns en gång när jag var på apoteket och skulle hämta ut nånting och kvinnan i kassan såg lite allmänt sur ut, (dom har en tendens att vara lite små  buttra där) men iaf, så när det var min tur så sa jag glatt godmorron och log. Hon blev alldeles förvånad och sa;" vad härligt med en människa som kommer in och är så glad, det smittar av sig", sa hon och log. Att hålla upp dörren för någon eller  att bara säga nåt vänligt kostar ingenting, men det kan göra stor skillnad för någon annan.
Jag minns en annan gång när jag var i en klädesbutik och så stod där en tant och provade en jacka, hon såg sig i speglen och vred sig från höger till vänster och tvärtom, hon försökte se hur den såg ut bakifrån. Så där som man själv håller på. Jag sa åt henne att hon såg jättefin ut i jackan och hon sken upp som en sol! "Tycker du verkligen det ?", sa hon. Tack så mycket, då tror jag bestämt att jag köper den! Hennes man kanske inte hade uppskattat det lika mycket förstås, den var säkert inte så billig. Men tanten var glad iaf.