Anna & Knäckebröderna

När det är kolsvart ute och man vaknar med en fot i huvudet och en fot där tånaglarna gräver sig in ryggen på en (lite likt akupunktur som jag skrev om förrut) och man får frågan: maammmmaa när är det egentligen morron? Då gör man ett desperat försök att säga att det är mitt i natten, vi ska INTE gå upp nu. Men det funkar väl inte speciellt bra. Då har Hampus redan dragit igång Malte och dom två börjar brottas i sängen. Eftersom vi inte har nån klocka i sovrummet så kan klockan lika bra vara 7 som hon kan vara 4.

Jag blir som ett monster, vill inget hellre än att somna om och när dom två börjar vråla så kokar det inom mig. Så i ren frustration så slänger jag av mig täcket och går upp.
-Eee det morron nu då mamma? ska vi gå upp då?, ropar Hampus från sovrummet.
Bara för att jag är så sur så svarar jag först inte och andra gången han ropar så e jag som ett trotsigt barn och säger nåt i stil med : jaa visst, visst vi kan gå upp, men det är mitt natten, men är det ni vill så visst gör det, men det är iiiingenting på tv för att det är mitt i natten. Även om klockan är 8 så skulle jag inte erkänna det.
Men suck liksom, Anna 30 år beter sig som en 4 åring. Men när jag väl har fått lite kaffe i mig så blir jag lite mer normal. Visst allting är relativt men i min värld är jag fullständigt normal.

Idag tänkte jag ha en städardag. Ska iaf gå igenom min gardrob. Som det är nu så använder jag bara det som ligger överst så när jag väl gör en städning där i så inser jag plötsligt att jag har ganska så mycket kläder. Men det kan jag ju inte erkänna för Sigge. Åter igen som ett barn: jag har iiiiiinga kläder, alla andra har såna fina men inte jag!
Varpå Sigge säger: ja men då får du ju köpa det. Väldigt överaskad säger jag: åh tycker du det, ja jag skulle ju gärna vilja ha en sån tröja.
Sen när jag då städar så inser jag att jag har 2 likadana tröjor, eller 2 likadana koftor...ajdå..

Idag när vi satt o åt lunch så kom Hampus och jag att prata om hur barnen i Afrika svälter, att dom inte kan bruka jorden där dom bor och då kan dom varken sälja el få mat själva. Då säger Hampus: ja men hade det varit jag, då hade jag gått till banken och bett att få låna lite pengar, sen hade jag köpt ett fiskespö och gått o fiskat ist för fisken är ju gratis! Sen avslutar han med: Åh mamma jag önskar jag hade lite mer pengar för då skulle dom få lite av mig.
Vilken go pojke man har.

Mums, det blev fattiga riddare till mellis idag. Det är så gott!
Hampus är då liiiite känslig för socker, eller nä nu ljuger jag, han blir som förbytt, han far fram som en vilding och pupilerna blir stora som tefat. Så nu har jag skickat upp honom på sitt rum, där han ska få städa. Tänkte han kan ju använda sin sockerkick till nåt bra. Jag minns ett avsnitt av Pippi Långstrump där hon städade hemma och så satte hon nån typ av borstar på fötterna så tvättade hon golvet samtidigt. Kanske är det man ska göra? Vilken snilleblixt haha.

Det har funnits ställen där jag har jobbat  då jag hade velat göra som "snälla Åke".

http://www.youtube.com/watch?v=YLkfxz9eOxc

Fast ännu hellre hade jag ju vunnit några miljoner. Ibland kan jag sitta o tänka på vad jag hade gjort om jag hade vunnit en massa pengar. Jag kan se mig själv sitta i en stor hög med pengar. Bara sådär kasta upp en massa sedlar i luften och sen låta dom dala ner. Så gör jag nu oxå, fast då e det räkningar ist.