Torsdag.

Vilken vinter det har blivit bara sådär! -6 grader och massvis med snö. Härligt men fasen vad jag fryser.
Barnen är alldeles lyriska och vill inget annat än att vara ute, vilket är underbart. Det är så många dagar under hösten och vintern som det regnar och ruskar när man knappt kan vara ute så det gäller att passa på. Idag ser det ut att kunna bli rätt så fint dessutom.
Imorse konstaterade Hampus att han inte skulle bråka med mig eller Sigge nu under 2 veckor, därför att om han inte gjorde det så skulle han ju få feta julklappar, typ nästan vad han än önskade sig. Mhm? Hur löser du det tomten?....Jag är väl medveten om att det är sista året som Hampus tror på tomten och jag känner väl lite grann att det här överhängande hotet om att tomten inte kommer om man inte är snäll försvinner, vad ska jag ta till ist? Alla bra idéer emottages tacksamt!


Hampus har mått konstigt den senaste tiden, han har haft yrselattacker och uppträtt på ett sätt som jag aldrig har upplevt förrut. Först blir han orolig i hela kroppen, sen kommer han springande och vill att man ska hålla om honom, sen säger han att han blir yr och då stressar han upp sig själv ännu mer. Strax därefter kommer illamåendet och han springer in på toa för att kräkas. Han tycker inte om att kräkas så därför springer han ut lika fort igen, tillbaks till mig eller Sigge. Men eftersom han mår illa kan han inte vara kvar utan springer igen, stressar upp sig själv ännu mer. Det tar en liten stund innan man kan lugna ner honom och sen släpper det, sen är han som vanligt igen. Han blir väldigt blek när "anfallet" kommer men så fort det släpper så kommer färgen tillbaks.


Läkaren som vi träffade när han hade feber och yrselattackerna började, sa att hon misstänkte att det kunde vara epilepsi, mycket med tanke på att jag har det, men framförallt för att just ep kan yttra sig på så många olika sätt. Vi skulle höra av oss igen om anfallen fortsatte, och det har dom ju gjort så nu har jag fått en telefontid med en läkare som då får ordna remiss så vi kan få göra ett EEG.
Jag kan inte i ord förklara hur orolig jag är för tillfället, all min energi går åt åt att tänka o oroa mig. Jag vet att det behöver inte vara något heller, men eftersom det upprepar sig hela tiden så kan jag inte låta bli att oroa mig.

 Idag är en stor dag i min historia! Mitt företag är registrerat och jag är redo att möta mina uppdrag! Yahooo!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0