Anna & Knäckebröderna

Det finns olika sätt att hälsa på andra människor.
Människor man inte känner men är artig och hälsar på ändå  - Hej hej-
Människor man känner ytligt.
Människor man känner väl. - Heej, hur e det?-
Sen hamnar man i situationer där man själv hälsar för att vara artig, inte för att man känner dom, och den som hälsar tillbaks ler brett och säger " Oh Heeej".
Det är då man - först efteråt- börjar fundera på hur väl jag egentligen känner denna människa. Känner jag henne överhuvudtaget? Sen börjar man gå igenom alla man känner, som en dator scannar man igenom.
Det hände mig imorse. Jag mötte en tjej och  jag hälsade sådär artigt, nickande liksom. Hon i sin tur log med hela ansiktet och sa " HallÅ hallÅ".
Åter igen...vem fasen var det...? Så nu kan jag ju inte sluta tänka på det, utan här sitter jag och försöker komma på vart jag har sett henne förrut...

Det är himla roligt och vinka på folk när man åker i bilen, allra helst och tuta och sen vinka utav bara den.
Den man tutar på hälsar oftast automatiskt glatt tillbaks, och sen tänker dom...vem fasen var det? Jag känner väl ingen med en sån volvo..Sen går DOM i sin tur och funderar hela dagen på vem det kan ha varit som tutade på dom.

Ännu roligare är det att vinka till en turistbuss, jag kan skratta så jag håller på att kissa på mig när nästan alla vinkar tillbaks och ser fundersamma ut. Tyskar som funderar på om dom känner nån i denna lilla hålan.
Jaa ja, man har inte roligare än man gör sig.



Det hade gått bra för Hampus idag, det var en mycket gladare kille idag.
Vi var hemma hos Magnus och Marlene och fick äntligen träffa lilla Amanda, och Pontus såklart. Fina barn till fina föräldrar.

Jag stämplar ut, tack för titten!