Anna & Knäckebröderna

När vi kom till skolan idag, så var många av barnen ute och lekte. Jag frågade Hampus om han ville att vi skulle säga hejdå nu så att han kunde gå å leka, och det ville han. Så jag fick nätt o jämnt en kram och sen sprang han iväg. Inga tårar idag, så underbart! Jag sitter här och är lite nervös att dom ska ringa, men förhoppningsvis så fixar han det idag.

Jag har en väldigt stressad pappa vid min sida idag, han har alldeles för mycket att göra. Man ska förvisso inte klaga över att man har jobb i dagens läge, men det kan bli för bra oxå. Alla klienter är på honom och det är ingen som kan förstå att han har andra klienter oxå. Jag önskar att jag kunde avlasta honom mer än vad jag kan, men eftersom jag inte kan det juridiska så är det genast ett problem. Jag skulle iofs kunna skriva ihop nån stämningsansökan, men frågan är väl hur bra den hade blivit?

" Kära tingsrätten.
XX har varit dum mot min klient så nu vill han stämma honom, jag yrkar på fängelse i 25 dagar samt eventuell fotboja med elstötar. Om inte detta skulle vara möjligt, yrkar jag på skadestånd á 264325 kr.
Med vänlig hälsning Anna"

Det hade kanske funkat?

När min bror var liten, så hade han suttit och klippt i en massa papper, och sen när pappa skulle skicka ett viktigt brev till tingsrätten så hade Danne lagt ner dessa smålappar och efter någon dag så ringde dom från tingsrätten och frågade varför han hade lagt ner dessa. Det var inte utan att dom hade tyckt det var lite komiskt.

En gång ringde en lagman hem till oss som hette Sven, och jag minns hur jag ropade på pappa " Pappa, det är Sven Antenn som ringer". HAN däremot, skrattde inte utan blev skitsur...Nåja..barn är barn....

---

Jag har just konstaterat att det är alldeles underbart att gunga. Att gunga riktigt högt. Det kittlar så skönt i magen.
Jag tänkte att jag nog borde kunna hoppa av gungan som man gjorde när man var liten, och det kunde jag men faaaasen vad ont det gjorde i benen och fötterna. Jisses, kändes som om benen skulle gå sönder. Sen var jag tvungen att prova om och om igen och det gjorde lika ont varje gång. Och nu till anledningen till varför jag utsatte mig själv för detta; därför att jag var tvungen att klå Hampus rekord över hur långt man kunde hoppa. Och sen kom Sigge in i leken. Och hur rättvist är det då, en som är 2, 70 hoppar och tävlar mot mig, som är knappt en meter lång? ( jag har hört att jag har en viss tendens att överdriva men jag har ingen som helst förståelse hur dom kan säga så...)
Vi fick säga att det blev oavgjort för annars är risken att vi hade fått vara kvar hela natten. Tvångstankar är inget att leka med!

Dagens bästa;


Jag stämplar ut, tack för titten!