Anna & Knäckebröderna

Hampus första dag på fritids. Han har längtat och längtat efter denna dagen.
Och så kom den...
Plötsligt blev det verklighet, inget mer dagis.
Halv 8 imorse var vi på plats.
Han höll mig hårt i handen hela tiden och jag fick absolut inte släppa eller gå därifrån. Först klarade han det ganska så bra, men efter en stund så brast det. Han grät och var alldeles förtvivlad.
" Mamma lämna mig inte här, lämna mig inte. Jag vill vara med dig, jag vill vara med Malte, jag vill inte vara här".
När ens barn tittar på en med gråt i ögonen och ber en att stanna kvar, ja då kan man ju inte göra annat.
Det släppte lite när dom sen fick gå ut ist, när han fick visa vilka häftiga cyklar dom hade, och sen bäst av allt - då kom hans bästa vän Marlon. Vilken lycka, och vilken lättnad för mig. Jag är så innerligt glad att han har en sån fin vän, hoppas dom alltid håller ihop.
Vi bestämde att dom skulle ringa ifall han var allt för ledsen, men samtidigt så hoppas jag att dom inte ringer direkt utan att dom iaf försöker lite grann. Jag vet ju att det här är en övergångsperiod och att det kommer blir bra, det måste jag ju tro, annars blir jag knäpp. Jag måste tro att det här kommer gå bra.

---

Jag hämtade en betydligt gladare Hampus på fritids i eftermiddags. Det hade gått mycket bättre efter jag hade gått - skönt!
Malte hade haft det bra oxå, inga ledsamheter där idag.

Maria o Oliver var här på kvällsmat, alltid lika trevligt.

Jag ska fortsätta med mitt farmeri på facebook...jisses, jag e oxå fast.
Jag stämplar ut, tack för titten!
Glöm inte  ikväll på 3an!