Anna & Knäckebröderna

Idag ska jag åka till stan och träffa min gamla vän Jossan. Vi sågs för några veckor sen, för första gången på lite drygt 15 år. Roligt när man får upp kontakten igen, speciellt efter så lång tid.


Vet inte om jag är den enda, men med jämna mellanrum så piper det i mitt ena öra, som en lång ton som håller i sig nån sekund sen släpper det. Alldeles precis så pep det just så i mitt ena öra och så plötsligt så kom en tanke upp att jag antingen har drömt eller att någon har sagt till mig att när det piper så, så är det någon från andra sidan som är på besök, att det skulle vara ett tydligt tecken...Men jag vet som sagt inte, om det är så att jag har drömt det.

---

Jag fick brev hem ifrån banken att jag kunde komma och hämta min nya spargris!




" Hur mycket har du solat egentligen, har du pressat som fn eller?", den kommentaren kom nu vid fikan från en av dom andra i huset. " Din näsa är helt röd". Ååh tack sa jag, så vänligt att du kommenterade det, det har jag ju inte alls lagt märke till själv! Det är som jag säger, varför bli brun när man kan bli grisrosa (se även bild ovanför texten).

" Mamma du har skiiitmånga såna prickar i hela  huvudet", är en annan kommentar från Hampus, och det är ju aldrig fel att få en kommentar om sina fräknar. Speciellt när det kommer fram i en sån positiv ton. Komplimanger eller konstaterande, man kan välja fritt där, och jag väljer nog....komplimang! Slutsumering: Rosa nylle varvat med skiiiitmånga fräknare. Alright! Hot mama!

---

Tillbaks efter en trevlig fika i stan med Jossan. Det är verkligen vår, fullt med folk ute och alla uteserveringar var fulla. Vi gick genom stadsparken och det var likadant där, folk hade tagit med sina picknickkorgar och filtar och så satt dom i solen och mös. Sen var där en del hurtbullar oxå som var ute och joggade, samvetet fick sig en törn men jag kom över det rätt fort.
 

Nu stämplar jag ut, tack för titten!