Anna & Knäckebröderna

Idag är mina tankar hos min morfar. Idag är det ett år sen han somnade in. Ett år...Jag tror inte att det har gått en enda dag som jag inte har tänkt på honom och mormor. Det är väl därför som det känns så overkligt att det är ett helt år sen jag kramade honom för sista gången, iaf i detta livet.

Min mormor och morfar älskade sin trädgård och dom älskade små fåglar, dom matade alltid dom, sommar som vinter.
Det finns en del saker som mormor och morfar gör, som visar att dom finns kvar, att dom ser efter oss.

-Samma dag som vi hade haft begravning för mormor, så satt vi alla samlade hemma hos hennes bror och i hans vardagsrum är där stora fönster längs en hel sida och plötsligt så flyger en duva in i fönstret med en väldig smäll. Den lämnar kvar ett avtryck som efter en ängel och sen flyger den.

-Några dagar där efter så flyttar det plötsligt in en liten fågel på vår balkong, han sitter uppe i ena hörna i nocken under 3-4 dagar, sen försvinner han.

-När Hampus fyllde år satt det en liten fågel på ena spröjsen på ett av fönsterna i vardagsrummet och bakom honom på bordet satt en annan fågel. Dom satt så länge och dom lät barnen stå i fönstret och titta på dom.

-Damen som ringer hem, som började göra det dagen efter mormors bortgång, som heter samma som min mormor gjorde.

- En äldre man vid namn Erik (samma som min morfar ringde fel hem till oss för ett tag sen.

-När jag gick och spådde mig så sa hon direkt att morfar var med mig och hon sa datum och andra saker som stämmer.

Samma dag som morfar gick bort så kom det plötsligt 3 duvor och satte sig på fönsterbläcket utanför hans fönster på sjukhuset. ( Kan tillägga att det var på 9e våningen och det stormade ute). Då visste jag att mormor var där för att hämta honom. Hon väntade på honom. Nu är dom nog tillsammans. Jag vill tro det iaf.

---

Morgonen och förmiddagen har jag tillbringat i tingsrätten. Pappa hade en vårdnadstvist som var uppe idag i Ystads tingsrätt och så var jag med och lyssnade. Väldigt intressant måste jag säga.
Det gör mig bara så ledsen när jag tänker på alla barn som far illa för att föräldrarna inte kan komma överrens. När dom vuxna är så förgiftade av hat mot varann, att dom alldeles glömmer bort barnen. Ist så används dom som vapen.
Men i detta fallet idag, så ser det ljust ut och det är ju bra.

Ikväll har det varit bak och städning som har stått på schemat, tradit men vad gör man när man ska ha huset fullt av folk imorron, kanske är bra om här är l i t e i ordning iaf.
Jag stämplar ut och fortsätter min kamp mot dammråttorna!
Tack för titten!