Kodnamn
Varje morgon när jag cyklar till jobbet möter jag samma gamla skabbiga tant med samma gamla skabbiga hund, fast ibland har hon hunnit 20 meter längre bort än dagen innan. 
Då undrar jag om hon i sin tur tittar på mig och tänker : "Jaha ja, där kommer hon som flåsar så in i h-vete, hon med den kassa kondisen"...
Undrar om det är så över lag att folk har smeknamn på sina grannar och folk som bor på samma område eller så. Min mormor och morfar hade smeknamn på ALLA som bodde i närheten av dom. Vissa kanske inte var dom snällaste, men det var ju så dom kände. Ett av dom bästa som dom kom på var "följeslagerskan". Det var en tanta som alltid gick en bit bakom sin man när dom skulle gå till bilen nämligen..
Vi har smeknamn på våra grannar oxå..*Biiiiiiip*
Nästa ämne!
Hampus är en pojke som är mycket uppmärksam och ibland blir öronen hur stora som helst. Det är många ggr som jag och Sigge har diskuterat nånting och plötsligt så säger Hampus: Jaha vem då menar ni, varför har han gjort så? Så nu mera har vi dels kodnamn och dels så pratar vi mycket engelska hemma.
Det är farligt det där för Hampus kan missuppfatta det vi sitter och pratar om och sen kan det bli nåt helt annat i hans huvud, och sen går han och funderar på det och så kan det bli himla fel.
Så när Hampus har sovit över hos pappa och dagen efter så säger pappa
"Jaa du Anna, nu vet jag både det ena o det andra om er familj" Sen skrattar han skrockande...*gulp*
Det är då man undrar vad han har sagt..egentligen...
Idag när vi satt och fikade, som vi alltid gör halv 10 varje dag, så var det en som sa: " Anna vad tjusig du är i håret idag, jättefint!!
Jag blev så jätteglad, kände hur jag sken som en sol! Tänk vad en liten kommentar kan göra en glad, det här kommer jag att leva på länge.
Tyvärr är det så, att när Sigge ger mig komplimanger så tror jag inte på honom..., men när en utomstående ger en en komplimang så är det lättare att tro på, för hon el han har ju ingen anledning att säga det om dom inte tycker det.
Jag har jättesvårt att ta en komplimang, det känns som att alla andra som sitter runt om sitter och tänker " är han full eller, hur kan han tycka att hon är fin i håret?" Jag vill gärna dra till med "tack, usch nä tycker du? Det är ju helt flottigt etc". Istället för att bara säga Tack! och sen sträcka lite extra på sig. Typiskt mig.
Killen har stenkoll...
Jag håller på o bli tokig, här hemma så sjunger barnen " Jag måste ringa Carina, får inte glömma det". Det är den där låten från dansbandskampen. Dom har hört den på dagis och så går dom här hemma o sjunger. Det värsta är att jag oxå har fått den på skallen. Jag går oxå omkring o nynnar. Men det är nog så, jag får inte glömma att ringa Carina =)
Nu ska jag se på "lie to me" så nu stämplar jag ut. Tack för titten!
Då undrar jag om hon i sin tur tittar på mig och tänker : "Jaha ja, där kommer hon som flåsar så in i h-vete, hon med den kassa kondisen"...
Undrar om det är så över lag att folk har smeknamn på sina grannar och folk som bor på samma område eller så. Min mormor och morfar hade smeknamn på ALLA som bodde i närheten av dom. Vissa kanske inte var dom snällaste, men det var ju så dom kände. Ett av dom bästa som dom kom på var "följeslagerskan". Det var en tanta som alltid gick en bit bakom sin man när dom skulle gå till bilen nämligen..
Vi har smeknamn på våra grannar oxå..*Biiiiiiip*
Nästa ämne!
Hampus är en pojke som är mycket uppmärksam och ibland blir öronen hur stora som helst. Det är många ggr som jag och Sigge har diskuterat nånting och plötsligt så säger Hampus: Jaha vem då menar ni, varför har han gjort så? Så nu mera har vi dels kodnamn och dels så pratar vi mycket engelska hemma.
Det är farligt det där för Hampus kan missuppfatta det vi sitter och pratar om och sen kan det bli nåt helt annat i hans huvud, och sen går han och funderar på det och så kan det bli himla fel.
Så när Hampus har sovit över hos pappa och dagen efter så säger pappa
"Jaa du Anna, nu vet jag både det ena o det andra om er familj" Sen skrattar han skrockande...*gulp*
Det är då man undrar vad han har sagt..egentligen...
Idag när vi satt och fikade, som vi alltid gör halv 10 varje dag, så var det en som sa: " Anna vad tjusig du är i håret idag, jättefint!!
Jag blev så jätteglad, kände hur jag sken som en sol! Tänk vad en liten kommentar kan göra en glad, det här kommer jag att leva på länge.
Tyvärr är det så, att när Sigge ger mig komplimanger så tror jag inte på honom..., men när en utomstående ger en en komplimang så är det lättare att tro på, för hon el han har ju ingen anledning att säga det om dom inte tycker det.
Jag har jättesvårt att ta en komplimang, det känns som att alla andra som sitter runt om sitter och tänker " är han full eller, hur kan han tycka att hon är fin i håret?" Jag vill gärna dra till med "tack, usch nä tycker du? Det är ju helt flottigt etc". Istället för att bara säga Tack! och sen sträcka lite extra på sig. Typiskt mig.
Killen har stenkoll...
Jag håller på o bli tokig, här hemma så sjunger barnen " Jag måste ringa Carina, får inte glömma det". Det är den där låten från dansbandskampen. Dom har hört den på dagis och så går dom här hemma o sjunger. Det värsta är att jag oxå har fått den på skallen. Jag går oxå omkring o nynnar. Men det är nog så, jag får inte glömma att ringa Carina =)
Nu ska jag se på "lie to me" så nu stämplar jag ut. Tack för titten!
Kommentarer
Postat av: Helen
Godmorgon !Vi har ochså en massa smeknamn på en del av våra grannar....=) Undrar vad dom har för namn på oss...s ha en jättebra dag!Kram Helen
Trackback
